DET SOM INGEN VET

Kapitel 3

Hejhej! Nu är kapitel 3 här! Hoppas ni gillar detta kapitlet, även fast detta kapitel (som dom andra) också är kort. Men har inte jättemycket idéer just nu.
Aja här har ni det iallafall! Föresten hon på bilden är tjejen (tänker inte säga hennes namn än hihi) men tänk att hon har gröna ögon istället för bruna!!!

Jag andas häftigt ut när jag står i hallen. Jag klär av mig mina ytterkläder och går till öket där min faster sitter.
- Åh hej gumman, hur har du haft det i skolan idag? Frågade hon mig.
Dagen har varit lika hemsk som alla andra..
- Det har varit jättebra! Säger jag och försöker låta så övertygande som möjligt.

Utan att vänta på något svar springer jag upp för den knarriga trappan och in till mitt rum. Väl där inne slänger jag mig på sängen och börjar tänka på den där killen, Alex. Varför börjar han prata med mig? Varför försöker han vara så charmig? Gillar han mig? Nej, det kan han inte göra. Det är bara lilla jag. Vilken kille skulle gilla mig?
Jag själv känner honom inte. Det ända jag vet är att han heter Alex. Knappt mer än en blick har jag gett för att granska hur han ser ut. Från det lilla jag såg idag var han söt. Men tjejerna i klassen verkar tycka att han är som en gåva från gud, så mycket som dom kollade in honom.

~Alex perspektiv~

Den där tjejen alltså. Börjar jag gilla henne? Jag kan väl inte börja gilla henne, då jag inte vet någonting om henne. Vad heter hon ens?
Men jag kanske kan kalla det lite för "kärlek vid första ögonkastet", får mitt håll iallafall. Hon gillar absolut inte mig. Jag såg hur obekväm hon kände sig när jag satte mig bredvid henne i klassrummet. Vem varför? Hon måste vara sjukt populär?
Jag kunde inte sluta titta på henne.
Hon var så fin. Hennes halvlockigt, ljusbruna hår, hennes stora ljusgröna ögon och dom små fräknarna som prydde hennes näsa och kinder.
Jag märkte hur dom andra tjejerna kollade in mig men den ända jag faktiskt ville skulle kolla in mig var hon. Jag vet att jag ser bra ut, då jag på min andra skola hade det ryktet om mig. Också att jag var en typ av "player". Men det med "player" ändrades så fort jag flyttade hit.
Hon gav mig inte mer än en blick när hon satt där. Hon tittade knappt på mig när vi gick tillsammans hemåt.
När jag fick reda på hur lyxigt hon bor och att det är huset bredvid mitt blev jag chockad, enligt mig verkade hon inte vara den där snobbiga typen.
Men jag kanske har helt fel?

~Tillbaka till hennes/mitt perspektiv~

Efter att jag har legat i sängen och bara haft det allmänt tråkigt kom min faster in i mitt rum.
- Jag tycker att du ska gå över till våra nya grannar och hälsa dom välkomna med den här. Hörde att dom har en son i din ålder. Sa hon och höll fram en form med en saftig morotskaka i.
- Kan inte du göra det? Gnällde jag.
- Nej, jag ska jobba nu tills nio ikväll. Du ska göra det, nu. Säger hon igen.
- Men.. Hon avbryter mig.
- Inga men, seså upp med dig! Du kan säkert fråga om du får stanna där tills jag kommer hem. Hejdå!

Och med det sagt var hon ute ur rummet och jag hörde inte långt efter det dörren i hallen smällas igen. Jag går ut ur rummet och ner för trappan.
I köken hade hon ställt kakan. Jag tog upp den och började gå mot hallen där jag satte på mig, lite osmidigt, mina ytterkläder. Ute är det kallt, jag trippar ner för stentrappan och går ut på trottoaren. När jag är utanför deras ytterdörr knackar jag nervöst på.

Så! Är inte helt nöjd med kapitlet idag men som sagt, har inte så mycket idéer. Nästa kapitel kommer upp på onsdag!!
Så vi hörs då.
Puss & kram//Melinda