DET SOM INGEN VET

Kapitel 7

Hejhej! Ja, det är jag "tjejen som suger på att uppdatera i tid".
Men här har ni iallafall nästa kapitel! Jag har inte hittat någon bra bild för hur Alex ser ut än då jag inte riktigt kan bestämma hur han ska vara än. Men en bild kommer!
Just det! Jag vill passa på att tipsa om en låt som jag har lyssnat på non stop.
Cherrie med "aldrig igen (må sådär).
Det är så sjukt bra tycker jag.

Han sa inte mer om det med min faster, som tur var. Jag vill inte att han ska veta all skit som hänt. Han tror säkert jag är riktigt bortskämd, en snobb. Stort hus, mycket pengar, dyra kläder.
Jag går upp för trappan till mitt rum med Alex efter mig.
- Så här bor jag. Säger jag blygt.
Han tittar på mig med ett flin och nickar.
- Det är fint. Säger han därefter.
Denna konversationen är bara stel..
Han skrattar nervös och jag hänget på i det. Jag sätter mig i sängen och han gör detsamma, fast med ett meters mellanrum.
Jag känner hur detta bara blir mer stelt för varje sekund.
Det enda jag gör är att vända mig mot honom och klistrar fast ett falskt leende. Men såklart ska han läsa av mig.
- Du behöver inte låtsas må bra, jag vet redan.. Säger han och tittar mig mig i ögonen.
Vadå vet redan? Du vet knappt någonting! Vill jag skrika åt honom men det gör jag inte, utan jag sänker blicken och tittar ner på mina händer. Det är inte hans fel att jag vägrar öppna upp mig.
Men jag vågar inte lita på honom..
Jag har svårt allt lita på någon alls.
- Du verkar bra på att skådespela, då alla andra tror på det. Det borde vara jobbigt att fejka? Frågar han mig..
-  Jag har gjort det varje dag i flera år, hela mitt liv är ett enda skådespel. Säger jag till honom mer som en viskning då rösten inte håller.
Hans ögon möter mina.
Det ser ut som om han tänker säga något, men det förblir tyst.
Han har vänt blicken och tittar mot väggen mitt emot.
Ingen av oss vågar säga någonting.
Den stela och tysta stämningen tar nästan dö på mig, men jag vill inte göra eller säga något för att ändra på den, det verkar han inte heller vilja göra.
Varför bryr han sig så mycket?
Vi känner inte varandra och han har bara gått i våran klass i några dagar.
Ändå är han här. Som att han kan lösa alla mina livs problem och få mitt liv att kännas som att jag rider på en enhörning över regnbågen.
Men nej, det kan han inte.
- Vad heter du? Frågar han tillslut.
- V-va? Stammar jag fram.
- Ja, vad heter du? Jag har fortfarande inte fått reda på det.
- Oj, ehh jag hete-.. Mer hinner jag inte säga då min faster kommer in i mitt rum.
- Hej gumman jag slutade tidigt idag. Tänkte om du kunde.. Oj, jag visste inte att vi hade gäster. Säger hon när hon ser upp mot Alex.
Hon ler mot mig men jag skakar bara på huvudet.
Det är inte som du tror.
Alex reser sig upp och går fram till henne.
- Hej, Alex.. Jag är.. Hennes... Vän. Du måste vara fastern? Säger han till henne samtidigt som han tar hennes hand. Hon tittar på mig som så-du-har-berättat-att-jag-inte-är-din-mamma.
- Hej, ja. Isabellas faster, Lisa. Säger hon och dom skakar om Alex hand.
- Jag ska inte störa. Jag är i köket. Maten är klar om en halvtimma. Du stannar väl och äter, Alex?
- Ja, jättegärna. Säger han glatt.
Hon ler stort.
Efter det går hon ut ur rummet och stänger dörren efter sig.
Alex vänder sig om och tittar på mig med ett flin. Det där flinet vill jag bra sudda bort med ett suddgummi..
- Jasså, så Isabella är ditt namn. Isabella, jag gillar det. Säger han charmigt.
Jag han inte hjälpa att bli lite röd om kinderna av hans ord.
Han märker såklart att jag rodnar och ger ifrån sig ett lätt skratt.
- Jag tänker kalla dig för Bella, det låter fint. Säger han igen och sätter sig bredvid mig i sägen.
Denna gången mycket närmare, och konstigt nog gör jag inget för att stoppa honom.

Jag hoppas att ni gillade detta kapitlet! Jag har inte hunnit läsa igenom det helt så om det är några stavfel osv så förlåt för det. Jag går in och ändrar det senare isåfall. Jag vet är jag är seg på att uppdatera men jag ska försöka bättra mig. Nu har jag inte haft så mycket idéer om vad som ska hända så kom gärna med något förslag eller vad som helst, det skulle vara väldigt kul att veta vad andra vill ska hända.
Vi hörs igen på onsdag!
Puss & kram//Melinda ❤️