DET SOM INGEN VET

Kapitel 4

Hejhej! Nu är jag tillbaka och denna gången med ett kapitel!
Är faktiskt rätt så nöjd med detta kapitel.
Hoppas ni gillar det!!!

Otålig står jag utanför dörren men när jag plötligt hör låset vridas om blir jag stel som en pinne. När dörren öppnas kommer en kvinna ut och tittar fundersamt på mig.
- Eh, hej. Jag bor i huset här bredvid och min.. Ehh.. Mamma ville att jag skulle gå över med den här. Säger jag och känner hur mina kinder övergår till en röd nyans.
Kvinnan brister ut i ett leende.
- Men tack kära du! Din mamma var här igår och berättade om dig, du går i samma klass som min son, Alex.
Säger hon.
När jag fortfarande står utanför dörren och försöker på ett leende fattar hon.
- Men oj här står jag och babblar, kom in!
Jag går över tröskeln, ger henne sockerkakan och sen tar jag av mig mina ytterkläder i hallen.
Inne i huset är det väldigt fint. Det är inte lika stort som min fasters, absolut inte, men det är litet och fint. Väggarna är vita, hyllorna i hallen är vita. Golvet är ljusbrunt trä och täcks av en lång beige matta. När jag kommer in i vardagsrummet är det lika dant där. Ljusbrunt trägolv, beiga mattor och vita väggar. Det är en stor svart soffa i mitten av vardagsrummet och framför en relativt stor tv.
Köket är också i vitt, med små beiga dukar på bänken, sedan är det ett svart matbord och svarta stolar.
Denna familjen verkar inte gilla så mycket färg..
Alex mamma står nu i köket och skär upp sockerkakan, lägger dom på en bricka och sedan ställer hon brickan på köksbordet.
Jag tar min tid till att studera huset och börjar gå runt. När jag får förbi köket kommer jag fram till något som jag tror är en toalett och jämte är det en trappa till övervåningen.
Alex mamma kommer fram till mig och ställer sig bredvid trappan.
- Alex kom ner här! Vi har besök! Ropar hon innan hon går med mig in i köket igen.
- Oj föresten jag heter Louise. Vad hete..
Hon avbryts när vi hör någon gå ner för trappan. Jag tittar mot trappan och nedanför den står Alex, med rufsigt hår och ingen tröja.
- Kunde du inte låtit mig sova? Frågar han Louise smått irriterat.
- Inte nu när vi har en gäst här.
Han tittar mot mig och flinar. Jag kanske tittar "lite" för mycket på hans bara överkropp så jag vänder blicken. Mitt ansikte hettar till och jag måste se ut som en stor tomat.
Jag hör hur han går upp för trappan igen och kommer ner kort där efter med en vanlig vit t-shirt.
- Du sa inte att vi skulle ha så här fint besök. Säger han och skrattar kort åt mitt röda ansikte.
- Nej, men nu kom hon över med lite fika så sätt dig ner nu. Säger Louise tillbaka till sin son och ler mot oss båda.
Han sätter sig mitt emot mig, bredvid sin mamma. Vi tar varsin bit av kakan och smaskar i oss den och på bara några minuter är den slut.
- Alex du kan väl visa henne ditt rum? Så börjar jag med att göra mat. Du stannar väl till middag? Frågar hon sen och tittar på mig.
- Eh om det är okej. Min faster kommer inte hem förs än senare ikväll.
- Men det blir perfekt! Seså gå ni upp nu. Säger hon sedan.
Innan jag hinner reagera på något mer tar han tag i min arm och vi börjar gå upp för trappan..
När vi kommer upp till hans rum är det helt annorlunda från hur resten ser ut.
Det är inte beige, vitt, svart och helt stilrent.
Han har två vita väggar och två himmelsblåa väggar. Det är en stor fluffig svart matta som täcker det mörka trägolvet. Mot en utav väggarna står det en stor säng och mot en annan vägg står det en hylla i marinblå med dator och en massa andra småsaker.
Han sätter sig på sängen och studerar mig när jag kollar runt i rummet.
- Det är fint. Säger jag för att bryta den stela tystnaden.
- Tack. Säger han tillbaka.
Det står fortfarande en flyttlåda som inte är uppackad i ena hörnet och på står det "privat". Jag vill kolla med hejdar mig och sätter mig en bit från honom i hans säng.
- Detta är tråkigt. Säger han tillslut och suckar blandat med ett litet skratt.
Jag skrattar bara lite tyst som svar tillbaka.
- Jag vet vad man kan göra. Säger han och flinar.
Innan jag hinner reagera så har han börjat kittla mig. Även fast vi knappt känner varandra, knappt är vänner så kan jag inte undgå att tycka det var bra att min faster tvingade mig hit.
- S-sluta! Skrattar jag och försöker slingra mig ur hans grepp.
Han sätter sig över mig och börjar kittla min mage. Men han slutar hastigt.
Han tittar på mig med stora ögon och jag fattar ingenting innan jag märker att min ärm på tröjan åkt upp och han kan se mina armar...

Så! Jag slutar det med en liten "cliffhanger" hehe. Förlåt igen för sen uppdatering men nu är den här! Vi hörs nästa vecka igen!
Puss & kram// Melinda
❤️