Familiaris Academy ~ Winternight and Flareblitz

[|22|]

✫Hector✫

"KOM UT SHUCK. JAG VET ATT DU ÄR DÄR!" ropade Blair.
Ett dovt morrande hördes från grottan och en stor svart varg men päls som en skugga sköt ut från sitt hem. Blair backade lite och såg på den svarta vargen med röda ögon.

"Blair, den kommer sikta mot våra strupar först," varnade Peter i en hukande position.
Blair nickade kort och tog satts för att rusa mot den svarta vargen.
"Blair! Du kan inte bra rusa mot den din idiot!" utropade Peter upprört.
"Jag fixar det!" ropade Blair tillbaka och hoppade mot shucken.
Den morrade och gick till anfall med sina vassa långa tänder mot Blairs strupe. Blair vek undan och hoppade upp på vargens rygg.
"Låt se hur tuff du är lilla vovve," väste Blair och riktade en värmestråle mot shucken.
Shucken ylade och kastade nästan av Blair vilket gjorde att hon missade. Men strålen brände dess päls och röklukt stack i Blairs näsborrar.
Flare morrade och gick till anfall tillsammans med Winter. Peter slog sig för pannan och lät Sunglory förvandlas. Han satte sig på huk och la handen på lejoninnans huvud. Peter riktade en utsträckt hand mot shuckens ben och mumlade en formel som skapade en liten explosion vid marken så att vargen gnydde till och backade. Blair riktade ett slag mot vargens huvud och träffade. Hårt. Shucken blev ursinnig och slungade av sig Blair. Han tryckte ner henne på marken och morrade ner på henne. Blair spärrade upp ögonen och var faktiskt rädd. Livrädd rättare sagt. Vargen med sina röda ögon blottade sina skräckinjagande huggtänder och skulle just hugga tag i Blairs strupe...
Då hände det något. Något som Blair hade hoppats på. Ljus började stråla från Blairs bröst. Precis från där hennes hjärta sitter. Ljuskälla slukade hela henne och shucken backade. Det var som om en ny värld skapats. Det var som x-ray men ner teknologiskt.
(A/N: Sorry, svårt att förklara men ni får hitta på själva.)

Hon kunde se hur allt magiskt var uppbyggt och kunde registrera det. Shucken var riktigt arg och Peter utmattad. Vargen ylade igen och massiv mörk skuggmagi for fram mot Peter. Blair läste av skuggmagin och kopierade den. Hon ställde sig framför Peter och riktade samma magi som shucken anföll dem med. Men hennes var ljus och inte svart. Shucken gnydde och la sig motvilligt på rygg.
'Okej. Jag ger mig!' muttrade han.
"Du kan prata," sa Blair och sjunk ner på marken.
"Hur. I. All världen. Gjorde du. Det där?" flåsade Peter.
"Jag gjorde nog som Karon sa åt mig," flämtade Blair och kröp närmare shucken.
"Vafan Hunter! Vad gör du??" utropade Peter upprört och drog tillbaka henne.
"Well, han sa att han gav sig och jag tror bara han var fientlig för att vi gav oss på honom," sa Blair och slet sig loss från Peter.
'Vad heter du?'
'Du... Är den jag väntar på...' mumlade shucken.
'Va?' sa Blair förvirrat och rynkade panna.
'Akta tassarna. Om du skadar henne är du en död varg,' morrade Winter.
'Winter... Ta det lugn. Han är fredlig nu. Eller hur?' lugnade Blair och la en hand på sin egna vargs huvud.
'Jag är Hector unga dam. Och du är min mästare och väktare,' sa dem svarta vargen.
'Trevligt att råkas Hector. Förlåt för att vi anföll dig,' sa Blair och sträckte fram en hand mot honom.
Istället så grep en människohand tag i Blairs handled och stoppade henne. Hon himlade med ögonen.
"Vad nu då Peter??"
"Jag litar inte på honom," sa Peter och blängde misstänksamt på Hector.
"Men det gör jag så bort med tassarna," fräste Blair och lät Hector sniffa på hennes hand.
'Du är definitivt min mästare och väktare,' sa Hector glatt och viftade på svansen.
'Vad menas med det?' frågade Blair.
'Varje shuck söker sig till en människa som kan vara deras väktare. Du förstår Miss Blair. Vi shuckar är utrotningshotade. Och det säger något eftersom alla magiska varelser på sett och vis är utrotningshotade. Men att vara utrotningshotad hos magiska varelser... Vi kan väll säga att det finns tre fyra flockar kvar. Därför har magin givit de flesta av oss en väktare och mästare. Ibland är det så att människan aldrig hinner träffa sin shuck innan den har dött. Du Miss Blair, är min väktare,' sa Hector.
'Vänta stopp stopp. Det har jag aldrig hört talas om. Att en människas ska vara väktare åt en shuck. Dessutom så dödar ni flertal av oss,' sa Peter.
'Det är för att vi måste överleva. Men det är ni som gjorde oss utrotningshotade,' morrade Hector.
Peter bet sig i läppen. Han visste mycket väl att det var sant.
'Du ger dig på barn,' viskade han.
Hector var tyst.
'Det var du den där dagen. Eller hur?' frågade han Peter mjukt.
Peter nickade.
'Var det du som attackerade Peter?' frågade Blair och såg på Hector med höjt ögonbryn.
'Förlåt! Min syster höll på att svälta och den enda levande varelsen till hands råkade vara du! Alla djur i de magiska skogarna skyr och flyr från oss. Det fanns ingen mat,' mumlade Hector.
Peter satt tyst.
"Jag var 6 år gammal. Har du insett vilket trauma det gett mig?"
'Förlåt. Du får mig att känna mig som världens dåligaste shuck,' suckade Hector.
'Jeez, lägg det där bakom er. Det var 7 år sedan! Han kan omöjligt försöka slita dig i stycken igen. Inte nu när han mår så jäkla dåligt över det. Så låt oss alla bara vara vänner,' sa Blair i ett försök att muntra upp alla.
"Du är inte så bra på att muntra upp en," mumlade Peter och la en hand på Hectors fluffiga skuggpäls.
"Nej. Jag är nog bättre på att muntra upp mig själv," medgav Blair och reste på sig.
'Måste vi verkligen dela på dig med en till?' frågade Flare.
'Jag tror Hector vill vara med sin flock och vi kan ju inte ta med en shuck till skolan. Oavsett om jag är Stjärnfödd eller ej. Men väktare är jag så om din flock hamnar i fara så räkna med oss,' sa Blair och riktade det sista till Hector.
'Tack Miss Blair. Det betyder mycket,' sa Hector och strålade.
'Fast vi hälsar ju på. Eller hur Peter?' sa Blair och höjde på ögonbrynet på den svarthårige pojken.
Han suckade och nickade.
"Visst."
"Great," sa Blair.
"Men nu måste vi tillbaka till skolan. Vi kommer komma försent till Claras lektion."