By my side ~ o.m

Mellankapitel

Studenten är tagen, jobbtiden har börjat och livet börjar gå uppåt igen för Ogge. Han börjar bli allt gladare, och det märker alla runt om honom. Och det gläder dem alla, för som förälder att se sin son så deprimerad gör verkligen ont i hjärtat, och likaså gör det ont som vän.

Planerna efter ett tags jobbande har börjat planerats och insamling med pengar har påbörjats. Att fullfölja denna lista kommer bli dyrt och det krävs mycket slit att få ihop alla pengar. Men enligt Ogge är det värt det, för han gör det för Julies skull - men även för sig själv.

Oscar står honom fortfarande väldigt nära, om inte närmare. Vilket gläder honom något enormt. Han är säker på att Oscar aldrig kommer lämna honom, med tanke på att han fått lära känna alla Ogges sidor och fortfarande finns kvar. Oscar är som Julie, extremt lik i sättet att vara på. Kanske är det det som Ogge har fastnat extra för, för det är något med Oscar som han inte kan sluta tänka på.

Sista skolåret var tufft, då mobbningen inte gav sig hur mycket Ogge och Oscar än försökte kämpa emot den. Men tillslut kom det fram att Olle har betett sig såhär på grund av avundsjuka. Han har alltid avundas på Ogge, eftersom Ogge vågar vara sig själv och sticka ut. Men också för att han fick Julie. Första dagen när Julie klev in i klassrummet fastnade Olles ögon direkt på henne, och det var som kärlek vid första ögonkastet. Men hennes ögon fastnade för Ogge, och det gjorde även Ogges ögon på henne efter ett tag. Och när de blev tillsammans brast något i Olle samtidigt som en ilska bröt ut i honom, han förstod aldrig vad Ogge hade som han inte hade. Men under åren förstod han att Ogge hade en personlighet, en äkta personlighet och Ogge var snäll mot alla, brydde sig om alla. Och några dagar innan studenten, bad Olle om förlåtelse för allt. Även om Ogge inte kunde förlåta honom så kändes det ändå skönt att höra det.

Depressionen börjar Ogge ta sig ur, och sina diagnoser har han börjat acceptera och förstå sig på. Men visst kommer de dagar då allt känns skit, men de börjar bli färre.

Och Julie har han fortfarande konstant kvar i sina tankar, bilderna på henne kommer han aldrig göra sig av med. Inte heller alla minnen. Men behovet av att besöka hennes grav varje dag har han släppt, men inte slutat med helt. Det vill han aldrig sluta med.

Men allt börjar bli bättre.

__

Detta får bli ett Mellankapitel och skrivet i tredje person, vilket jag inte kommer använda mig av i kommande kapitel! Men ville bara få ner lite av vad som har hänt, så att jag kan hoppa direkt in i den story jag har planerat!