By my side ~ o.m

4

14 september 2016

Flygplanet har sedan länge lyft och vi befinner oss nu i luften. Nästan alla på planet sover förutom jag. Jag hatar att flyga, och jag vågar definitivt inte somna. Det finns alltid en liten chans att piloten tappar kontrollen och planet kraschar, och även om chansen är liten, så finns den!

Jag sneglar på Oscar. Hans läppar är en bit särade och kinderna rosiga. Ett leende formar sig på mina läppar. Han ser så sansad ut med slutna ögon. Jag reser mig upp och anstränger mig för att inte nudda Oscars utsträckta ben när jag går förbi honom. Gången mellan sätesraderna är liten och trång. Nya ansikten syns för varje steg jag tar. Med ansiktet vänt åt sidan  går jag in i någon. Jag tappar andan av den plötsliga krocken men samlar mig snabbt. Tjejen som jag krockat in i reser sig just upp från golvet.
"Jag är så ledsen..."

Det är som att allt stannar. Tiden, mitt hjärtas bultande, allt. Det är Julie jag ser framför mig. Det kan inte vara sant. Jag skakar på huvudet och anstränger mig för att se tjejens ansikte tydligt. Nej, det är inte Julie. Men hon var otroligt lik henne.
"Ursäkta?"
Jag rycks ur min dvala och ser på den leende tjejen.
"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt"
Hon skakar på huvudet.
"Det är jag som ska säga förlåt"

Jag ler.
"Vad heter du?"
"Amelie, och du?"
"Oscar, men kallas Ogge"
Jag sänder ett sista leende mot henne innan jag slinker förbi och öppnar toalettdörren. Men jag känner inget behov av att gå på toa längre. Jag känner snarare en illamående känsla som rör sig i hela magen. Varför såg jag Julie? Det var både skrämmande och intressant på samma gång. Jag tyckte inte Amelie liknade Juliette genom kroppen eller håret, det var hennes ansikte. Jag suckade och öppnade dörren igen. Frågorna vimlade fortfarande i huvudet, men jag sköt bort dem för tillfället.

*

16 september 2016

"Här ska det vara!"
Jag lutar mig framåt och tar upp en näve vit, len sand. En minimal snäcka finns i den sanden jag fick upp. Jag släpper sanden och följer efter Oscar. Det är här vi ska ta surfinglektioner. Vi frågade i receptionen på vårt hotell om det fanns någon i närheten som lärde ut surfing, och bara några kilometer bort fanns det en kille som var surfingexpert. Och här är vi nu! Igår ville vi vila då vi kom till hotellet sent, mwn idag är jag supertaggad! Jag hinner precis vända på huvudet åt Oscars håll för att se honom falla till marken. Han stönar och häver sig upp i sittande ställning.

"Herregud, gick det bra?"
Han ser omtumlad ut och ögonen flackar åt alla håll. Tillslut fastnar dem på mig.
"Ja, det tror jag. Jag har bara lite ont i foten"
Jag nickar och söker frenetiskt med blicken efter det Oscar snubblat på. En, platt fyrkantig sten halvt nerstucken i sanden fångar min uppmärksamhet. Jag sträcker mig efter den och drar upp den ur sanden.
"Oscar"
Han drar en hand genom håret och ägnar sin blick åt mig.
"Vad?"
"Det här är en fossil"
Oscar flämtar och tar fossilen ur mina händer. Man såg tydligt konturer av en uråldrig snäcka på fossilen. Jag ler.
"Den får du behålla"
Han besvarar leendet innan vi reser oss upp. En blond, välbyggd man med våtdräkt kommer emot oss.
"Hi boys, wanna learn how to surf?"
Vi båda nickade frenetiskt. Han skrattade dovt.
"I'm Luke, and this is Paula"
En söt tjej jag inte sett förrän nu kom fram bakom Luke. Hon log mot oss.
"Let's get started!"

"Stand up in three, two, one!"
Jag kom upp på fötter och försökte balansera. Jag ägnade en blick åt Oscar som inte heller hade det så lätt.
"Be ready, the wave comes!"
Paula som ropat ut orden såg sammanbiten och koncentrerad ut. Vi har tränat i snart tre timmar och visst, det är jobbigt men riktigt kul. Jag koncentrerar mig på vågen som kommer allt närmare. Tillslut lyfter den upp oss alla. Först går det riktigt bra, men sedan tappar jag balansen och faller av brädan. Vattnet omsluter mig snabbt och jag känner vågens kraft. Inom några sekunder är jag ovan ytan igen. Nästa gång vi testar går det bättre för både mig och Oscar, och gången efter det ännu bättre. Vid dagens slut kan vi nästan surfa lika bra som Paula och Luke.

"Can you take a picture of us when we're surfing?"
Jag håller upp en kamera för Paula. Hon ler och tar emot kameran.
"Of course"
Jag och Oscar simmar ut på våra brädor. Paula står på stranden men kameran i högsta hugg.
"Take as many as you can!"
Jag får bara hoppas att hon hörde mitt rop. Antagligen gjorde hon det för hon nickar och ler stort.
"Ogge, våg på ingång!"
Jag fokuserar på vågen. Den är ganska stor, som en gigantisk hajs gap. När den lyfter upp oss tappar jag nästan balansen, men återfinner den snabbt igen. Det går riktigt bra, och både jag och Oscar lyckas hålla oss på brädan tills vågen slutligen släpper ner oss. En lycka sprids inom mig. Vi har klarat detta. Och vi klarade det för Juliette. När vi kommer tillbaka till stranden ger Paula oss varsin kram och Luke skakar hand med oss.
"It has been a pleasure to teach you two how to surf!"
Jag ler.
"Thank you so much!"
Vi avslutat vårat sista samtal med några uppmuntrande meningar till varandra innan vi skiljs åt. Jag pillar på kameran som hänger runt min hals.

"Du Oscar?"
Han ser på mig med sina tindrande ögon.
"Ja?"
"Tack för att du gör detta"
Han ler.
"Det minsta jag kan göra"
Jag kramar om honom hårt. För han liknar Julie så otroligt mycket, och det får mig bara att gilla honom ännu mer.

__

Skrivet av @molandersflicka !!