By my side ~ o.m

2

10 Augusti 2016

Leendes sjunker jag ner i soffan bredvid Oscar och klunkar i mig två klunkar av den kalla ölen. Vätskan kyler ner både mun och hals, och är extra god i detta varma väder.

Vi har idag bokat både flygbiljetter och ett hotell till USA, Kalifornien där vi både ska ta oss till Hollywood skylten och gå surfing kurser. Och det firar vi nu med några öl, god mat sittandes ute på Oscars altan. Trots att det känns otroligt konstigt att det är Oscar jag bokat resan med och han som jag nu firar med, istället för Julie, känns det otroligt bra. Jag tror ändå på att hon är med mig vart jag än går. Eller jag vet att hon är med mig. I andras öron låter det kanske konstigt, men jag känner av hennes närhet. Jag känner ibland den där tryggheten och varma känslan i kroppen som bara hon gav mig. Jag drömmer ofta om henne, där hon på något sätt för fram något som hjälper mig i verkliga livet. Förlorat henne, det har jag inte gjort. För hon är här, jag kan bara inte se henne.

"Hur känns det?" Frågar Oscar och ställer ner sin glasflaska på bordet och vrider sig en aning i soffan så att han har uppsyn över hela mig utan att behöva vrida huvudet. Jag själv vrider endast lite på huvudet och ger honom ett stort leende som svarar på frågan.

"Det känns faktiskt jättebra, lite konstigt men bra. Jag är glad över att du är med på detta Oscar." Yttrar jag och nu är det Oscars tur att le stort.

"Tack för att jag får vara med på det här, trots att det var din och Julies grej." Säger han med en försiktigt röst, är fortfarande rädd för att riva upp de läkta såren i min kropp som man förut gjorde så fort man nämnde något om Julie.

"Hon är med ändå." Ler jag och han nickar medhållande.

Augusti månaden är kommen och sommaren börjar tyvärr lida mot sitt slut. Både jag och Oscar har jobbat under de tv månaderna som har varit för att tjäna ihop pengar, även om Oscar lätt skulle kunna betala nästan allt på en gång med de pengar han redan har. Men han vill verkligen inte vara det där rikemansbarnet som får allt serverat på ett silverfat, han vill vara en vanlig kille som måste jobba för att tjäna ihop pengar. Och det har han varit denna sommar, han har jobbat precis som jag har. Även om många förmodligen skulle glädjas över att ha det så som Oscar har, så har jag aldrig sett en lyckligare människa när han jobbar. Oscar gläds verkligen över det liv han nu har kommit in i, och det gläder mig. Han förtjänar att må bra efter allt han har gått igenom, likaså som jag förtjänar att må bra efter allt. Och det har vi hjälpt varandra med, vi har lyft upp varandra och tagit stöd hos varandra. Jag är verkligen glad att det var just Oscar som började i min klass, för utan honom hade jag inte varit här jag idag är. Kanske hade jag legat i min säng, för 100 dagen i rad. Kanske hade jag legat på rehabilitering för mitt mående och mina självmordsförsök. Kanske hade jag lyckats med dessa försök och inte alls funnits här idag. Men tack vare Oscar, som lyfte upp mig från det mörka hållet jag själv inte tog mig upp ur, sitter jag här idag med ett leende på läpparna och faktiskt kan säga att jag mår bra, utan att ljuga. Förut när folk frågade hur jag mådde slank bara ordet bra ut av vana och var inget annat än en lögn. Idag kan jag säga det ordet och verkligen mena det.