Med stängda ögon •The Fooo fanfic•

Kapitel 1

Madelens perspektiv:

''Fuck you!!!" Vrålskrek jag till min så kallade 'mamma'.

Hon var så jävla puckad! Tror hon att jag förlåter henne för vad hon gjorde?! De kan hon glömma!

''Gumman, jag-''

''Men för i helvete! Kalla mig inte för gumman!'' Skrek jag.

''Jag kallar dig för vad jag vill o avbryt mig inte!'' Skrek mamma tillbaka.

Hon tog ett steg närmare mig o hon var röd i ansiktet av ilska.

''Du bestämmer för faan inte över mig!!!'' Skrek jag.

''Nu håller du tyst! Jag varnar dig! ett ord till-''

''Så vadå?! Jag e inte rädd fö-''

Hon avbröt mig med en örfil. Ljudet av hennes hand mot min kind ekade i lägenheten.

Hur vågar hon slå mig?!?

Jag sprang ut från lägenheten o trapphuset, sen genom skogen.

Tårar rann nerför mina kinder o ner på mina skor med ans jag sprang.

Aldrig att jag ska tillbaka till den där häxan.

Plötsligt hörde jag nåt.

Nej, någon.

De va nån som sjöng.

Men varför skulle den sitta i skogen o sjunga??

''I'm so sick of love songs, so tired of tears

I am so done with wishing, you were still here'' Sjöng personen.

De va en kille, de hörde jag på rösten.

Jag började gå istället för att springa o såg en kille sitta på en sten.

Han bara satt där o sjöng.

''Vem fan e du'' Sa jag när jag kom närmare. ''Och vad fan gör du här''

''Oscar. Och jag sjunger'' Svarade killen o log lite försiktigt.

''Aha'' Sa jag bara o fortsatte gå.

''Jag tror du är skyldig mig DITT namn, o vad DU gör här'' Sa killen, jag menar Oscar, bakom mig.

Jag vände mig sakta om o såg honom i ögonen.

''Jag'' Började jag långsamt o drog ut på ordet. ''Är Madelen. Och jag är här för att jag inte har nåt annat ställe att va på''

Han såg förvirrad ut.

''Är.. Är du ehm.. hemlös?'' Sa han o kollade på sina händer.

Antingen va hans händer VÄLDIGT intressanta eller så vågade han inte kolla mig i ögonen efter vad han just frågade.

''Näej'' Sa jag o suckade. ''Men jag e jävligt trött på livet o jag vägrar gå hem''

Som tur va förstod Oscar att ämnet 'hem' va inte riktigt nåt jag ville diskutera just nu, så han höll tyst.

''Jag ska nog gå'' Sa jag o började gå igen.

''Men'' Började Oscar. ''Varför kan du inte bo hos mig''

Jag vände mig om igen.

''Därför att de inte funkar så''

''Jo men varför inte''

''För att tjejen som hatar livet ska gå o hon ska INTE träffa en kille o om hon gör de ska han INTE erbjuda ett hem! Dessutom, blir de väldigt svårt för tjejen att dö om hon bor hos nån''

Oscar stirrade på mig efter att jag förklarat varför jag inte kan bo hos honom.

''Dö?'' Sa han till slut.

''Inget, glöm det''

''Men-''

''Nej'' Sa jag bestämt.

Jag började gå därifrån o när jag hörde Oscar följa efter mig började jag springa.

''Madelen!'' Ropade han.

Men jag ignorerade honom o fortsatte springa.

Förbannade korta ben. Såklart hann Oscar ifatt mig.

Han tog tag i min arm o drog mig intill honom.

''Släpp mig!'' Skrek jag men han höll fast mig.

Min kind pressades mot hans bröstkorg o eftersom att den hade blivit örfilade nån timme tidigare gjorde de JÄVLIGT ont.

Jag skrek ut i smärta o en tår bildades i min ögonvrå.

''Släpp.. Släpp mig..'' Kved jag.

Jag orkade inte skrika eller slåss eller nånting så jag bara vred på mig.

''Nej du kommer springa iväg'' Sa Oscar.

Jag hade som vana att när nånting gjorde riktigt ont, så svimmade jag så jag försökte vrida mitt ansikte bort från Oscar för att inte bli medvetslös.

De fick honom att hålla i mig hårdare o min kind pressades ännu hårdare mot honom.

Jag skrek till innan mina ögon stängdes atomatiskt o min kropp blev till gele.

Oscars perspektiv:

Shit, hon svimmade.

Vafan ska man göra? De första jag kom att tänka på va att ringa nån så jag slog in Omars nummer.

''Hallå'' Svarade Omar när jag ringde.

''Tja, de e jag. Kan du komma till duvet den där skogen bakom dagiset''

''Oscar? Aa visst. Kommer direkt''

''Tack bror'' Sa jag o la på.

~15 min senare~

''Yo!'' Sa Omar o gjorde en highfive me mig.

''Yo Omar'' Sa jag tillbaka.

''Ehm.. Va gör en snygg tjej i DINA armar??'' Frågade Omar.

''De här e Madelen'' Sa jag o la ner henne på marken.

''Asså har du dödat henne eller? för jag e inte så säker på att jag vill hjälpa till att gräva ner henne''

Jag skrattade åt Omar o skakade på huvudet.

''Nej hon svimma'' Sa jag.

Borde jag säga va Madelen sa till mig? Nja.. De kanske bara ska va mellan oss..

''Hur kunde hon göra de'' Frågade Omar.

''Göra vad?''

''Svimma såklart''

Fan. Jag visste väl att den frågan skulle komma.

''Hon.. ehm.. Hon skulle.. eller alltså de va så att. ehm.. hon inte.. hittade eh hem'' Stammade jag.

''Hon svimmade för att hon inte hittade hem?'' Sa Omar o jag förstod att han inte trodde på mig.

''Mm''

''Oscar kom igeen, bros before hoes eller hur? Du kan berätta för mig''

''Ehm.. okej.. Hon vill inte gå hem o hon eh..'' Jag tvekade om jag skulle säga att hon ville dö. ''Ärtröttpålivet''

''Va''

''Är trött på livet sa jag''

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Första kapitlet! Va tycks?

Kommentera o rösta gärna!

Ska jag forsätta eller inte?

Puss o kram små änglar💕💕

•Sess•