Med stängda ögon •The Fooo fanfic•

Kapitel 15

Här kommer ett till kapitel för att några kommentera ;)

Felixs perspektiv

Efter att Madelen snytit sig och slutat gråta, fortsatte hon att prata.

''Mina föräldrar frågade du om.. Min pappa dog för typ 5 år sen'' Började hon och unvek min blick.

''Och min mamma blev väl helt galen av det antar jag, hon började skrika åt mig och min brorsa.. Sen struntade hon i hos ett tag, hon gav oss inga pengar, tvättade inte våra kläder, pratade inte med oss... Det var rätt svårt för oss, jag menar jag kunde inte tvätta mina kläder när jag var typ 10'' Sa Madelen.

''Det blev inte direkt lättare av att min brorsa tog livet av sig'' Viskade Madelen och tårar formades i hennes ögon.

Vi satt helt tyst under flera minuter. Det var så fridfullt, som när jag hittade Madelen avsvimmad i skogen.

''Du undrade var Oscar är..'' Fortsatte Madelen och jag nickade oroligt.

''Han blev.. påkörd'' Sa Madelen och mitt huvud började dunka.

Jag reste mig upp hastigt.

''Var är han?!'' Sa jag.

''Felix, ta det lu-''

''Var. Är. Han?!?'' Skrek jag och började gråta.

Min bästa polare var påkörd. Han kanske till och med var död och Madelen säger att jag ska ta det lugnt?!

Madelen visste hela tiden hon var hemma hos mig att han var påkörd och endå sa hon inget!! Hur fan kunde hon göra så mot mig?!

Jag började springa mot dörren. Jag kunde inte tänka på nåt annat än att hitta Oscar.

''Vänta!'' Ropade Madelen och sprang efter.

''Jag har fått nog av dig!'' Sa jag medans tårar rann ner för mina kinder.

Jag gick ut genom dörren och smällde igen den bakom mig.

Jag antog att Oscar låg på det närmsta sjukhuset, så jag tog min moppe och åkte dit.

''Hej. Jag letar efter Oscar Enestad'' Sa jag till receptionisten på sjukhuset.

''Är du släkt med honom?'' Frågade receptionisten, som fortfarande inte kollade upp från sin dator.

''Nej'' Sa jag.

''Då får du tyvärr inte komma in..'' Svarade hon.

''Det skiter jag i! Jag är med i The Fooo, sveriges största pojkband och han är min bandkompis men mest av allt min bästa vän! Jag bryr mig inte om jag inte är släkt med honom för vi är brorsor i allt utom blod! Han har blivit påkörd, tänkt om han dör! Då ska du veta att det var ditt fel att jag inte ens fick säga hejdå!'' Sa jag och blinkade bort en tår.

''Brenda, är det ett problem?'' Sa en djup mansröst och jag vände mig om.

''Eh.. nej, sir'' Sa receptionisten nervöst.

''Jag är chef för den här avdelningen'' Förklarade mannen för mig.

''Och jag är-''

''Felix Sandman, jag vet. Min dotter är galen i dig och ditt band'' Avbröt mannen.

''Så om hon får en autograf, kan vi.. hm.. göra om reglerna, bara för dig såklart'' Fortsatte mannen.

Jag nickade och skrev ner min autograf på pappret mannen gav mig.

Han visade mig till Oscars rum och jag gick in.

Oscar levde.

''Oscar!!'' Sa jag och sprang fram till hans sjukhussäng.

''Felix!'' Svarade Oscar och log.

''Shit jag trodde du var död''

Oscar skrattade.

''Nej då'' Sa han.

''Så vad hände?'' Frågade jag och Oscar öppnade precis munnen för att svara när Madelen störtade in i rummet.

''Felix, förlåt!'' Sa hon och såg på mig.

''Madelen, förlåt!'' Sa Oscar och såg på Madelen.

Jag stog stilla, helt förvirrad.

''Felix.. Jag borde berättat direkt! Jag var bara självisk och ville inte att stämningen skulle bli förstörd!'' Sa Madelen.

''Så stämningen blev inte förstörd nu eller ?'' Sa jag surt.

Madelen såg ångerfullt på mig.

''Mannen chilla lite'' Sa Oscar till mig.

Jag vände mig mot honom.

''Tar du hennes sida över min?!'' Sa jag irriterat till Oscar.

''Ja, hon bad ju om ursäkt'' Svarade Oscar.

''Tack! Tack så jävla mycket'' Sa jag sarkastiskt och gick ut från rummet.

Fyfan vad schysst av Oscar då.

Madelens perspektiv

När Felix gick tänkte jag följa efter men Oscar stoppade mig.

''Låt honom gå'' Sa han. ''Han behöver vara ensam''

Jag nickade och satte mig på en stol bredvid Oscars säng.

''Förlåt Madelen, jag menar det'' Sa han.

''För vadå?''

''För att jag var en skit mot dig'' Sa Oscar och jag log.

''Det är lugnt. Har du slutat med medicinerna redan?''

''Japp'' Nickade Oscar.

Jag log och han log tillbaka.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Va tyckte ni? KOMMENTERA😚

Det här kapitlet är dedikerat till Emilia Arnesson för hon skrev till så snälla saker till mig på kik!

Vet att det inte är bästa kapitlet men ni ville att jag skulle uppdatera så jag gjorde det så fort som jag kunde!

!!!!!!!!JAG HAR TYP VÄÄRLDENS BÄSTA IDÉ TILL EN NOVELL (OM 1D) SÅ JAG KOMMER BÖRJA SKRIVA DEN ISTÄLLET FÖR EN 2A PÅ DEN HÄR NOVELLEN OM INTE TILLRÄCKLIGT MÅNGA VILL ATT JAG GÖR EN 2A!!!!!!!!!!!

Puss o kram små änglar💕

~Sess