Med stängda ögon •The Fooo fanfic•

Kapitel 10

Madelens perspektiv

De började bli mörkt. Och kallt.

Jag kröp ihop för att hålla värmen.

Va kan klockan va? Nio kanske? Nja.. åtta?

Jag lutade huvudet mot motorcykeln men den va iskall så jag la mig på marken istället.

Stjärnorna lyste klart över mig o trots att de va mörkt så kändes de som om dom lös upp allting.

Hah. Vilken looser jag e som sitter o ''pratar'' om stjärnor med mig själv..

''Felix va full'' Sa en röst i mitt huvud.

''Han va full'' Sa en annan.

Oh shit, de här e inte normalt! Jag borde inte höra några röster!

''Full full full full full full full full'' Skrek rösterna o jag skrek till innan jag.. öppnade ögonen.

Va?

Jag kollade runt omkring mig. Jag måste ha somnat till. Men de va fortfarande mörkt, till o me mörkare än förut.

Jag skallrade tänder för att de va så kallt. Fast de kanske inte va så konstigt eftersom att jag satt i kortklänning o klackar.

Jag kurade ihop mig ännu mer när jag såg en skugga komma ut från träden. Jag såg direkt vem de va. Felix.

Men jag orkade inte skrika på honom. Jag orkade inte säga ett ord.

Hela min kropp kändes som om den skulle sjunka ihop för att den va så trött.

Felix gick fram till mig o lyfte upp mig på fötter.

Jag vinglade till o darrade.

''Du e iskall'' Sa han med en trött röst o drog mig intill honom.

Jag slingrade mina armar runt hans midja o klängde mig fast.

Han va allt jag hade kvar. Om jag ens hade honom kvar. Jag hade ju övergivit honom.

''Lova att du aldrig gör om de'' Viskade Felix. ''Lova att du aldrig sticker så där igen''

Jag hörde att han grät.

Jag kramade honom hårdare o jag ville aldrig släppa taget.

''Jag l-lovar'' Svarade jag o hickade.

Sen stog vi kvar o kramades.

Oscars perspektiv

Felix berättade att han tänkte leta efter Madelen. Jag visste inte om de va en särskilt bra idé men jag sa inte emot.

Han hade vart borta jättelänge, från kl 15 o nu va klockan snart midnatt.

Jag vägrade gå o lägga mig förräns jag fick veta att han va okej.

'Hur gåre?' skrev jag som ett sms o skicka till Felix.

Men jag fick inget svar.

När klockan va typ 1 va jag så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna.

'Äru ok' skrev jag.

Fortfarande inget svar.

Dehär va inte bra. Fan. Fan. Fan.

Jag smög ut genom dörren för att inte bli upptäckt av nån i min familj.

Jag började springa längs en väg som konstigt nog va rätt så full av bilar, mest taxis, men i alla fall.

''Madeleeen?! Feeeeliiix!!!'' Ropade jag.

Ååh hur dum får man va! De klart att dom inte hör mig!

Va tänkte jag nör jag gav mig ut själv till fots mitt i natten?!?

Jag kanske ska byta riktning. Jag kanske ska springa mer mot vattnet.

Jag sprang rakt ut i vägen utan att tänka mig för o såg en kolsvart bil innan jag plötsligt svävade i luften i nån sekund. Sen slog jag rakt ner i marken o världen försvann.

A/N

KIKA MIG: niallerparadise

Hej! Jag e jätteledsen att kapitlet e kort!

Jag hade skrivit ett långt kapitel men när jag skulle gå ut från de o publicera så råka jag trycka på 'kasta'!

Jag har skrivit om så mycke jag hann men har ett stort prov imorgon så måste plugga!!

Förlåt!

Puss o kram små änglar💕