The gangleader kidnapped me (Swedish translation)

Kapitel 4

Jag brast ut i skratt.

"Herre...GUD!" Sa jag mellan skratt, medan jag höll min mage. "Du..du vill att jag ska vara en SPION? Du är rolig." Jag svepte bort en tår som lyckades fly från att ha skrattat så mycket. Jag tittade upp på Keith och mitt skratta började att dö ut när det slog mig.

"Vänta...du är seriös?" Frågade jag långsamt. När han inte säger någonting, får jag panik. Jag? En spion för det här dumhuvudet? SIKE.

"Okej, ett," jag håller upp ett finger. "Jag är väldigt oansvarig, okej. Du kan fråga vem som helst och jag menar vem som helst.

"Två, varför i hela friden skulle jag vara en spion för dig utav alla människor?! Jag menar du dödade någon framför mig och kidnappade mig."

Det såg ut som att han samlade sina tankar innan ett flin formades över hans ansikte, han rycker på axlarna och sätter händerna i fickorna. Som en fuckboy som tror att de ska få ligga. Herre gud, han är en Fuckboy.

En fuckboy som inte kan ligga.

När han fortfarande inte sa någonting, tittade jag på dörren vid sidan av mitt öga. Den var lämnad en liten bit öppen, jag kanske fortfarande kan springa.

Han ser att jag stirrar på dörren, realisation täcker Keith en sekund för sent. Jag springer redan mot dörren när starka, muskulösa armar sveper sig runt min midja och lyfter upp mig från golvet.

"SLÄPP MIG! SLÄPP MIG, DIN STORA FETA GRIS! JAG SVÄR TILL GUD...! Jag fortsätter att skrika och sparkar mina fötter hjälplöst i luften. Han lägger en hand över min mun innan han stänger dörren med foten. Sen så tappar han mig på golvet och låser dörren. Jag ramlar på rumpan med ett duns och klappar den.

Eh, aj!

Keith vänder sig sen om och böjer sig ned så att han är i nivå med mina ögon och tar tag i min haka så att det gör ont. "Lyssna här, prinsessan, du ska vara en spion för mig och du ska göra allt som jag ber dig om. Jag styr här och det är inte någonting som du kan göra åt det.

"Vänta bara," väste jag ut mellan tänderna.

"Jag skulle vilja se dig försöka."

Sen flyger min fot upp för att knäa honom i hans familje juveler.

-

"...och det är därför som jag sa till henne att hon inte skulle göra det för jag menar, om hon gjorde det, så skulle hon självklart dö av pinsamhet. Jag menar, självklart..."

Killen från tidigare (den som kallade Tyler för en kvinnlig privatdel) som jag senare fick veta att hans namn var Blu, täckte hans öron med en kudde och klagade när jag fortsatte att babbla.

Keith satte mig i ett rum med endast en säng, ett skrivbord och en tom garderob och sa till Blu och den tysta killen.

Mobbare.

"... men lyssnade hon? Neeeej. Hatar du inte när det händer? Din kompis frågar dig om råd och sen använder de det inte?" Jag grimaserade, tänkandes på det, Ethan nickar sitt huvud instämmande.

"Har det någonsin hänt dig?" Frågade jag honom, och han skakar på axlarna.

Han gillar verkligen inte att prata, gör han?

"Vad är det mig, stora killen?" Säger jag, snurrar runt för att se på Blu. "Vad är det du tänker på?"

"Just nu... vill jag skära ut din röst låda och dra bort din mun så att du aldrig kan prata igen."

Jag la min hand på mitt bröst. "Fan. Du behöver inte få dina trosor i en twist. Du borde vara mer som jag. Jag är normal. Trevlig. Lugn," smilade jag löst.

"Lugn?! Du fucking knäade vår chef i bollarna!"

Jag skakade bort honom hans ord. "Så? Han skulle ha vetat bättre än att bråka med mig."

Blu blängde åt mig. "Nej... Du skulle ha vetat bättre än att ha bråkat med honom! Du är i ett stort problem, tjejen."

"Snälla, vad ska stora stygga Keith göra?" Sa jag i en bebis röst, och putar med munnen.

"Troligen döda dig om du inte tänker på vad du säger," säger en ny röst och jag tittar up på den rödhåriga kvinnan som hade gått in.

Jag svalde. "Jag är-" jag harklade mig. "Jag är inte rädd för honom."

Angela nickade sitt huvud med ett vetande flin. "Visst."

"Hallå, hörde ni- DÄR ÄR HON!" Tyler springer in i rummet och pekar på mig, upphetsad av vem vet vilken anledning.

"Hallå-" börjar jag innan han avbryter mig.

"Okej, du är officiellt min idol. Hur i helvete fick du bollarna att, tja, sparka Keith i bollarna?!"

"Tja-"

"TYLER!"

"Vad?" Tyler vänder sig om för att se på Blu. Blu harklar sin hals innan han nickar med huvudet åt dörröppningen där en rasande Keith var.

Tystnad.

Men du vet, inte för länge. 

"Så, ska vi alla ha ett möte att överta grisarmén och styra världen med kor?" Frågade jag seriöst.

Ännu mer tystnad.

"Jag tycker att vi borde döda henne," röstar Blu emot.

"Samma," håller Angela med om

"Nej!" Säger Tyler.

Ethan fortsätter att vara tyst.

"Alla ut," beordrar Keith, och de gör det utan eftertanke. Jag börjar följa dem it genom dörren när han tar tag i min arm. Jag vänder mig om och blänger på honom och han rycker till, och kommer ihåg eh... incidenten.

"Du kommer att vara min spion vare sig du gillar det eller inte," fräser han åt mig.

"Jag kommer inte!"

Han kisar med ögonen, sen formas ett litet flin på hans läppar.

"Bra," säger han bara, släpper min arm. Jag tar ett steg bakåt bort från honom, väldigt fundersam.

"Vad?"

"Jag sa, 'bra,'" han ler ondskefullt. "Du behöver inte vara en spion."

Jag ser på honom vaksamt, väntandes på slaget.

"Jag kommer bara att döda din bror."

-