Kidnapped by One Direction ~ FAN FICTION

4.8K 72 7
                                    

Min första "fan fic". Hoppas ni gillar den :)

~Hanna

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

*BEEP BEEP* *BEEP BEEP*
Jag öppnade mina sömniga ögon och vände mig mot den ringande väckarklockan. Då var det måndag igen. Snabbt stängde jag av den och la mig ner i sängen igen. Idag var en sådan där dag då man bara ville sova ut hela dagen. Jag höll på att somna om igen när jag hörde mamma skrika nerifrån trappan.

-AMANDA FRUKOSTEN ÄR KLAR!

Ni vet vi har det väldigt stressigt på morgorna. Mamma springer runt och försöker hinna med att väcka alla samtidigt som hon lagar frukost. Det brukar gå sådär. Vi är tre stycken barn i familjen. Alice som är tio år och är en sån där plugghäst som bara bryr sig om sin skolgång. Jacob som är 17. Han är inte alls lik mig. Han har brunt slingat hår som är svept åt ett håll. Fina blåa ögon som blir gråa på långt håll. Han är som en tjej magnet för alla i skolan. Också är det jag, Amanda. Mer känd som Jacobs blyga lilla syster. Tråkigt, brunt hår. Bruna, livlösa ögon som jag fått av min pappa. På tal om min pappa, kanske ni undrar var han är en sån här fin morgon?Jo, han har något "projekt som är väldigt viktigt". Han jobbar som en säkerhetsvakt. Tydligen så kommer något "stort" hända.

-AMANDAA!

Jag drog mig ifrån min dagdröm när Alice skrek i mitt öra. Stönande gick jag upp ur sängen och gick till badrummet. Men inte utan att jag stirrade ett hål i Alice huvud. Jag hatade när folk stör mig i mina "dagdrömmar" som mamma kallade det. Väl i badrummet kollade jag mig i spegeln... WHAAT!! ÄR DET DÄR JAG ÄNS? MITT KÄRA HÅR. Stönande kammade jag igenom håret medan jag hade en arg "look" på mitt ansikte. Där efter hoppade jag in i duschen och lät mina muskler slappnas av. Och så började tankarna vandra runt igen.

Efter drygt 20 minuter hoppade jag ut ur duschen igen. Jag tog på mig ett par randiga byxor i svartvit och en svart t-shirt tillsammans med en grå, jeans aktig jacka. Jag satt upp mitt hår i en bulle och gick sedan ner och åt frukost.

Efter mammas fantastiska frukost som bestod av ägg och bacon så tog jag på mina mörkröda converse och gick ut ur huset. Jag mötte det härliga höst vädret och gick längst gatan. Snart var jag framme vid skolan. Du ser jag hade bara en 3 minuters avstånd från mitt hus och skolan. Vilket i vissa fall är bra och i andra dåligt... Liksom vem vill bo jämte skolan?

Efter en härlig dag i skolan (notera sarkasmen), så gick jag mot mitt skåp.

-MANDA!

Jag vände mig om och Anna komma upp till mig. Dvs. Min ända kompis som jag kan lita på. Eftersom min brorsa Jacob var poppis i skolan så var det många tjejer som använde mig för att komma närmare Jacob. Jag trodde alltid att jag faktist hade vänner, tills dem lämnade mig för att jaga Jacob. Då var jag bara 13 och förstod inte riktigt vad som hände. Nu bryr jag mig inte längre.

- HAR DU HÖRT NYHETERNA?!

- Nej... Vadå? Svarade jag. Kanske lite för taskigt för hennes leende gick bort lite grann. Men den kom strax tillbaka när hon började berätta igen.

-ONE DIRECTION ÄR I STAN!

Jag stönade bara ännu mer. Jag har egentligen inte något emot den där gruppen, men hon tjatade 24/7 om dem.

- Vad roooooligt! Säger jag så peppande som möjligt. Men hon kan se rakt igenom mig och vet att jag ljög.

- Varför hatar du dom så mycket?! Frågade Anna. Fast det kom mer ut som ett påstående.

Hah! För att du tjatar om dem så man knäcker sig. Plus att jag inte gillar pop! Tänkte jag fast sa inget utan bara ryckte på axlarna.

Hon skrattade lite till svar.

- Nä, för Elton John är ju sååååå mycket bättre, sa hon sarkastiskt ( A/N: Säger man så? Jaja Back to tha story :D )

- Du nämner inte min älskade Elton John!

- EEW! Han är ju typ 70 år!

-66, svarade jag.

Vad? Har du något emot honom? Jag lyssnade mest på Elton John och The Beatles. Haha! I'm weird!

Hon skrattade till.

- Jag ska iallafall gå hem nu! Ses imon.

- Hejdå Anna!

Och så började jag gå hem. Gatorna är just nu tomma. Konstigt. Det är alltid mycket trafik här. Jag tappar ämnet och går vidare nerför den långa gatan. När plötsligt...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

SÅÅÅÅÅ.... Hur var den? Detta är bara första kapitlet. Men om ni gillar den så får ni gärna kommentera och rösta!
Ska jag fortsätta? Hoppas ni gillade den :)

~ Hanna

Kidnapped by One Direction ~ FAN FICTIONDonde viven las historias. Descúbrelo ahora