Haha, vet att detta kapitlet är sent... men här har ni det! ^^
~Hanna
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
*Amandas POV*
- HAHA! Ingen kommer ifatt mig.
Jag rider på min rosa enhörning uppe bland molnen. Just nu kör jag ett race med mitt glassmonster IceMan. Jag rider lätt och slätt över molnen.
- KOM IGEN ROSA, aka. min enhörning.
Jag siktar mot mållinjen och är nästan där. Bara lite till.... Kom igen nu....
Plötsligt känner jag något hårt tryck mot min bröstkorg. Det känns som om någon har släppt en 100 kg tyngd på mig.
-AHHHHHH!!! skriker jag hopplöst.
*Louis POV*
- LIAM VARFÖR VAKNAR HON INTE!
- Hon skulle ha vaknat för fem timmar sen, hur ska jag veta! sa Liam lugnt till mig.
Hur kunde han vara så lugn? Vi är just nu i London. Japp jag sa det: London. Efter den dramatiska händelsen igår körde vi till flygplatsen och flög över till London. Det var lite svårt att ta med sig en medvetslös tjej... men med ett privatplan gick det till slut.
Jag studerade Amandas ansikte. Hon hade fint brunt hår. mörk bruna ögon. Jag måste erkänna att hon var vacker.
- AHHHHHH!!!
Jag blir så schokad att jag hoppar upp och flyger bak.
*Amandas POV*
Jag öppnar mina ögonlock och ser mig om. Allting är obekant. Var är jag?
- Du skrämde nästan livet av mig! hör jag någon säga.
Jag kollar dit och se en man i min ålder. Kanske lite äldre. Jag kände igen rösten... Det tar mig en sekund att fatta från var.
- AHHH, DET VAR DU! Skrek jag.
- Haha! skrattar han ondskefullt medan han kliver närmare mig.
Jag börjar skaka och nervositeten ökar. Han står just nu framför mig och mitt hjärta ökar tempot.
- LÅT MIG VA!! Skriker jag så högt jag kan. Jag gör ett försök och slår honom i ansiktet, men min arm funkar inte. OKEJ NU BÖRJAR JAG BLI RÄDD PÅ RIKTIGT! Jag kollar ner och ser att han har bundit fast mig.
- Fan, muttrar jag under mitt andetag.
- LOUIS VAD HÄNDER? Hör jag någon ropa.
Skakande kollar jag upp på honom. Han hittar snart mina ögon och jag låter en tår slippa ut. Han biter sin läpp för att inte försöka gråta själv. Slutligen bryter han vår ögonkontakt och kollar fort åt ett annat håll. Jag hör honom snyfta och sedan gå iväg. Han går ut genom dörren och låser den.
Jag börjar bli yr. Mitt huvud skakar och jag börjar gråta. Varför mig? Min syn börjar försämras och jag åker ännu en gång in i mörkret.
