The Blue Moon 3 Everythings a fairytale..

Kapitel 1

AUSTIN:
Bella har precis kommit hem från skolan och har med sig Jade, hennes kille. Niléea är fortfarande på sitt jobb som dagisfröken. Vi flyttade för nio månader sen till en ny stor fräsch lägenhet med 5 sovrum och ett stort vardagsrum som är ihop kopplat med köket. Jag och min familj(Han, Niléea och Bella) stortrivs. Jag kollar på tv på något matlagnings program.
"Hej Austin, är det okej om Jade äter med oss?" Kommer Bella och frågar. Jag muttrar lite. "Fråga din syster men har du gjort dina läxor?" Svarar jag men sliter inte blicken från Tv:n. Bella pillar nervöst på sina naglar. "Nja-" hon blir avbruten av Niléea som rusar in. "Austin, Bella!" Hon flåsar vilket är väldigt ovanligt för Niléea eftersom hon är varulv och har bättre uthållighet. Jag sliter blicken från tv:n och ställer mig upp. Jag tittar oroligt på Niléea.

"Vad är det som har hänt?" Säger Jade förvirrat. "Jag är ledsen Jade men du måste gå." Säger Bella oroligt och knuffar ut honom. Han går och stänger dörren efter sig. Niléea flåsar mindre nu men är fortfarande orolig.

"Carro är försvunnen!! Och Bella, vi måste till flocken nu!" Säger hon och slänger av sig sin väska och mobil. Bella nickar och gör detsamma som henne.

"Vadå Carro är försvunnen????!" Utbrister jag. "Austin, vi får ta det sen när jag kommer hem..." Svarar hon stressat och tar med Bella och rusar ut genom dörren. Jag står förvirrad kvar.

"Älskar dig, ses sen!" Ropar Niléea men jag hinner inte svara förrns hon försvinner utom syn och hörhåll.

NILÉEA:

Jag omvandlar mig och likaså gör Bella. Jag ylar för att locka flocken och direkt får jag svar. Bella och jag springer för full hals till vårt revir, det tar inte alls lång tid men är fortfarande ganska jobbigt när man springer för full hals.
***
Vi är framme vid hålan och i stort sett är hela flocken här, förutom Malin och Mike(två i flocken bara.), hon föder barn och Mike vill ju vara med när han blir pappa närsomhelst. Jag omvandlar mig till människa igen. Samma gör resten av flocken.
"Ni kanske undrar varför jag samlade er nu i sådan stress." Säger jag och dom svarar ja och nickar.
"En av er har mördat och ätit två människor. En liten flicka och hennes mormor!" Säger jag högljutt och kollar på mina flock medlemmar. Dom ser chockad ut allihop men en av dom Randy, en av dom yngsta ser ovanligt nervös ut.
"Vem av er är ansvarig för det?" Säger jag bestämt. Randy som är 17 tar ett steg framåt.
"Jag är det! Men jag vet inte vad som hände!" Erkänner han och flocken koller besviket och argt, även chockat på honom. Jag kollar lugnt på honom och låter honom förklara. "Förklara." Befaller jag.

"Jag var påväg hem efter att ha jagat när min kropp rörde sig utan att jag gjorde nåt! Jag kunde inte styra min kropp men jag såg allt jag gjorde men jag kunde inte stoppa det hur mycket jag än försökte! Snälla, du måste tro mig!" Ber han. "Förvisa mig inte från flocken!" Jag funderar en stund.

"Alfa, får jag bara säga nåt?" Säger Niell(jag kommer skriva namn för att Niléea känner ju sina flock medlemmar.). Jag nickar. "Han har brutit vår huvud regel, han förtjänar inte att vara i vår flock." Säger han bestämt och blänger surt på Randy. "Niell, Alfan avgör det och jag röstar för att han stannar." Säger Erica och ler lite svagt mot Randy som pustar ut.
Jag skulle precis till att säga nåt när en bekant röst ropar mitt namn.

"Alfa!!" Jag vänder mig om och ser Abe(är med i tvåans slut) komma springandes med ett oroligt ansiktsuttryck.
"Abe?" Säger jag spydigt. Flocken morrar åt honom när han närmar sig. "Tro honom! Han vart kontrollerad av nånting!" Säger han anfått. Jag skestikulerar åt min flock att sluta morra. "Och hur vet du det?" Svarar jag skeptiskt. Abe flåsar lite. "Jag känner att nånting är fel i skogen, som om den vore ur balans. Nånting nytt har kommit till skogen, inget jag har känt förut!" Utbrister han oroligt. Jag tror på honom men är fortfarande skeptisk. "Varför skulle vi tro på dig? Du har försökt mörda mig en gång vet du.." Säger jag och korsar mina armar över bröstkorgen. "Du har ingen anledning att tro på mig men jag tänkte att jag skulle varna er, det här området är nog inte längre erat revir." Säger han och går iväg.

Jag vänder mig mot min flock och ser oron i deras blickar. "Ehm..." Jag ser mig oroligt omkring.

Jag måste komma på en plan...
-