The Blue Moon 3 Everythings a fairytale..

Kapitel 10

JAKE:

En månad och fem dar... en månad och fem dagar har gått sen Luke var här. Inte ett ord ifrån Niléea.

Jag ligger i min säng rastlös och utmattad, konstig kombo va? Jag kollar upp i taket och blundar sakta, så det är verkligen över, jag och Niléea, ett minne blott.

Innan jag vet ordet av det knackar det på min dörr. Jag suckar och kliver upp ur sängen, det är antagligen Cea, hon kommer över hela tiden då hon vet att jag sällan lämnar min lägenhet. Jag har bara kalsonger och jeans på mig när jag går till dörren.

Jag greppar tag om handtaget och öppnar dörren.

Jag slås mållös.

Jag har som frusit fast där jag står.

Det är omöjligt.

Niléea...

Niléea står i dörröppningen blöt av spöregnet utanför.

"Hej..Jake." Säger hon tillslut. Jag säger inget tillbaka, jag bara kupar mina händer runt hennes ansikte och pressar mina läppar mot hennes. Hon besvarar direkt och kramar om min midja. Jag låter mina händer glida ner till hennes midja. Nånting känns annorlunda, jag kollar ner på Niléea's mage. Oh herregud..

"Du..du." Jag är mållös igen. "Ja..jag är med barn Jake. Det är ditt." Jag tar tag om hennes handled och drar in henne i lägenheten och stänger dörren efter henne.

Jag kysser Niléea igen och går sedan ner på knä och lägger mina händer på hennes stora mage.

"Hej du." Viskar jag och smeker magen lätt. Niléea drar upp sin vita tröja så hennes bara hud på magen blottas. Jag blundar och låter tårar rinna. Niléea sätter sig på knä framför mig och omfamnar mig.

"Jake..Jake..shhh." Viskar Niléea och smeker min kind. "Jake..jag är här nu." Viskar hon och kramar om mig och jag besvarar kramen. Tårarna slutar sakta att rinna och jag slappnar av i Niléea's armar.

"Jag har saknat dig....så jävla mycket." Klämmer jag ur mig tillslut och pustar ut efter att ha hållit andan. "Och jag dig, men jag är här nu, min flock är kvar i Kanada, alla är där förutom jag, jag var tvungen att komma tillbaka..tillbaka till dig." Viskar hon tillbaka och drar sina händer genom mitt rufsiga hår. Jag kysser henne mjukt och drar henne intill mig, noga med att inte vara för hårdhänt.

"Kom." Säger jag och ställer mig upp. Jag håller ena hennes hand och leder henne till sovrummet. Jag vänder mig mot henne när vi står i mitten av rummet.

"Hur länge stannar du?" Frågar jag lugnt och kollar ner på våra händer som är ihop flätade.

"Vet inte riktigt, tills efter barnet kommit kanske." Jag nickar åt hennes svar.

***

Efter att ha berättat för Niléea om Luke och vad han sa så är både jag och Niléea vid ruinerna av hennes gamla lya.

"Jag tänkte inte så mycket på det förut men jag kom och tänka på det nu, du vet det där med flickan och sin mormor. Att en av mina varulvar dödade dom, vad låter det som? Sagor eller hur?" Säger Niléea och går ner på ett knä och sätter ner en hand på jorden. "Lilla rödluvan." Svarar jag och tar ett steg närmre henne. "Precis, och alla varelser och monster som uppstår är sago-varelser." Säger hon och blundar, hon lyssnar efter nånting.

Niléea's uttryck blir helt plötsligt stel och hon ställer sig fort upp. Hennes ögon lyser gula och pupillerna är smala.

"Vi är inte ensamma." Viskar hon argt och omvandlar sig till ulv. Jag omvandlar mig till en korp och flyger upp i ett träd. Niléea ryggar upp pälsen morrar ilsket. Jag kan inte se vad det är hon morrar på härifrån, ett träd är i vägen. Jag lyfter så jag flyger ovanför träden men innan jag hinner se vad det är hon morrar på grips jag av fasa och panik.

Jättefladdermöss i miljontals kommer flygandes rakt emot mig i riktning mot stan. Jag dyker ner mot marken och landar säkert på marken. Fladdermössen är ovanför oss och blockar ut solen. Jag gör mig snabbt till människa.

"NILÉEA SPRING FÖR I HELVETTE." Skriker jag där jag står framför henne. Niléea hade stått och kollat upp på fladdermössen innan jag skrek åt henne. Hon kollar snabbt på mig av förskräckelse innan hon tar sats och springer iväg i världens fart.

Jag ser efter henne en stund innan jag förvandlar mig till en örn och flyger i samma riktning som hon springer i.

Jag är mitt i molnet av fladdermöss. Jag förstod ju direkt då jag såg dom att dom är vampyrer vilket betyder att den här staden är så gott som död. Det smärtar mig att tänka så men den här mängden av vampyrer kan utplåna en hel stad på mindre än 24 timmar.

Isande skrik avbryter mig i mina tankar. Dom har nått stan!!

Niléea är utom synhåll, fan. Jag flyger mot min lägenhet eftersom Niléea lär nog vara där.

***

Jag landar utanför min lägenhet på balkongen och omvandlar mig tillbaka till människa och går in.

"Niléea! Niléea är du här?!" Ropar jag men jag får inge svar. Jag stänger och låser balkongdörren efter mig. Jag går längre in i lägenheten. Helt plötsligt hör jag snyftningar, jag följer dom in till grannens lägenhet. Där sitter Niléea med grannens kropp i famnen täckt av blod.

"Vafan är det som händer här Jake?! Först gastar, sen sirener och nu vampyrer i miljontals! Vad kommer sen?!" Utbrister hon och lägger ifrån sig kroppen och ställer sig upp. I bakgrunden hörs smärtfyllda, plågande skrik.

"Hur blev det såhär hemskt....på ett år Jake har fler människor dött än folkmängden i Stockholm, på ett år Jake!" Säger hon förtvivlat.

"Niléea, vi ska stoppa det här men just nu måste vi blockera alla ingångar och fönster annars så kommer vi sluta upp som min granne där!" Säger jag bestämt och går tillbaka in till min lägenhet, Niléea kommer efter.

"Lås dörren, blockera alla ventiler. Jag ska blockera fönsterna." Beordrar jag och går till det närmsta fönstret. Jag tejpar för dom med silver tejp och drar sedan ner persiennerna. Jag gör såhär med alla fönster.

Från att ha varit i mitt sovrum går jag ut till köket där Niléea precis har blockerat den sista ventilen.

-