The Blue Moon 3 Everythings a fairytale..

Kapitel 7

NILÈEA:

Jag vaknar av solens strålar på mig, sakta öppnar jag ögonen och möts av en sovande Jake. Jag stryker bort lite av hans hår som åkt ner på hans panna. Att jag aldrig tänkt på hur jävla attraktiv han är, hans skäggstubb gör det omöjligen mycket attraktivare. Jag tänker på igår, hur det kändes så rätt men samtidigt så fel på nåt sätt. Hur Jake's beröring kan få mig alldeles knä svag.

Jag stödjer mig med min ena armbåge medan jag sakta placerar kyssar längs hans hals och käklinje tills jag slutligen möter hans läppar. En varm hand åker upp längs min rygg och stannar på min nacke men åker fram så tummen smeker min haka.

Jag blundar och öppnar min mun och ger honom tillträde. Vi ligger så ett tag, jag lutandes mot hans bröstkorg, hans armar runt min bara midja.

Jag drar ifrån och öppnar mina ögon och möter hans.

"Jag måste gå snart." Säger jag tyst, han nickar smått till svars.

"Jag vet." Han suckar en aning innan han kollar mot sovrums fönstret. Solen lyser starkt. Tänk att det snart är december, snart kommer snön att falla ner. Jag och Austin brukade sitta och kolla på det första snöfallet, vi kunde sitta i timmar och bara kolla på snöflingorna som singlar ner på den kalla kärl-frusna backen.

"Jake..jag vill inte lämna dig..inte nu." Jag suckar och lutar mitt huvud på hans bröstkorg som sakta åker upp och ner. "Jag vill säga att du kan stanna men jag vet att du måste för din flocks bästa, men du är alltid välkommen tillbaka." Jag känner en tår rulla ner för min kind. Hans ord är så sårande men samtidigt så vackra på en och samma gång.

***

Jag är nu vid min flock, Jake är bakom mig och lutar sig mot ett träd.

"Kan alla lyssna på mig?" Säger jag med ett fejkat leende. Alla kollar mot mig så fort min mening är avslutad.

"Under inga omständigheter under den här vandringen får ni inte vara något annat än varulv så länge jag inte säger något annat. Vi kommer gå i två grupper. Malin och Mike och eran son, ni är i samma grupp, Brian, Monice och Mark ni också, ni är med i samma grupp.

Mel, Bella och Tandra, Martin och Chris, Ryan. Ni är andra gruppen. Jag går med första gruppen, du Bella, du har ansvar för andra gruppen." Jag pausar och tar ett djupt andetag.

"Martin? Är ditt flygplan beredd att lyfta vid norska gränsen?" Frågar jag Martin som råkar vara rik och äger ett flygplan, vi ska flyga över havet med det.

Martin nickar och går iväg för att hans telefon ringer. "Då är allt klart." Säger jag bestämt. Jag ser hur alla slappnar av och börjar prata med varandra.

Jag vänder mig om mot Jake som står lutad mot trädet fortfarande. "Kan vi gå bort en bit?" Frågar jag och han nickar. Jake vänder sig om och går en bit bort och jag följer efter.

Vi stannar kanske 15 meter ifrån flocken bakom några träd.

"Jake..jag önskar du kunde följt med." Säger jag och lägger mina armar runt hans nacke. Jake suckar.

"Jag vet, men jag måste stanna här." Svarar han och lutar sin panna på min. Hans armar är runt min midja och trycker mig närmre honom.

"Jag vet men jag förstår fortfarande inte varför." Viskar jag nästan och tvingar tillbaka dom hotande tårarna.

"För att jag måste skydda människorna här om det fortsätter." Förklarar han men jag vet att han inte talar sanning, jag hummar till svar men säger inget mer.

Jag låter våra läppar mötas för sista gången på ett långt tag.

Jag vet inte hur länge vi stod där men tillräckligt länge för att Bella ska ropa på mig.

"Jag måste gå nu." Säger jag tyst och släpper taget om honom. Jake står kvar och blundar. "Hejdå Jake." Säger jag och rösten spricker i slutet av min mening.

Jag hör han säga hejdå innan jag går iväg mot flocken. Jag blinkar några gånger för att får bort tårarna som bildats i mina ögon.

JAKE:

Nu är hon borta. Jag vet inte om hon kommer tillbaka och om hon gör det vet jag inte när. Jag sjunker ner på marken där jag står lutad mot ett träd. Jag måste hem, hem och sova.

***

"Wake up sleepy.." En kvinno röst väcker mig från min tupplur på soffan.
Jag öppnar ögonen och möts av Cerianna klädd i helsvart och nersläppt hår. Hon har mörkrött läppstift också.

"Vad vill du?" Säger jag surt och blundar igen. "Någon har vaknat upp på fel sida idag, kom nu babe, vi ska äta middag ute." Va?? Tror hon att vi har ett förhållande eller?

"Va? Vad snackar du om?" Jag gäspar och sätter mig upp i soffan. "Ja, brukar inte par gå ut och äta middag?" Skrattar hon med en ton som dumförklarar mig.
"Cerianna, vi är inte tillsammans." Säger jag bestämt. Hon ser smått sårad ut. "Men vi älskade ju med varandra?" Protesterar hon och jag suckar. "Vi älskade inte med varandra, vi hade sex och det var allt. Det var inga känslor inblandade." Jag ser på henne att hon blir sårad av mina ord.
"Och dessutom Cerianna, det skulle aldrig hända. Inte efter vad du gjort med mina föräldrar." Lägger jag till och hon fnyser. "Hmpf! Dom förtjänade det, dom hotade mig och fick betala sitt pris." Säger hon stöddigt och stampar med ena foten innan hon rusar ut ur min lägenhet. Jag går efter henne men stannar innan ytterdörren och stänger och låser.

Långsamt staplar jag tillbaka till soffan och sjunker in i dess mjuka dynor.

Cerianna var ett misstag, och att jag efter nån timme älskade med Niléea gör ont inom mig fast jag vet att Cea(förkortning på Ceriannas namn) inte betyder nåt för mig.

Sakta men säkert somnat jag om igen.

***

Jag slår upp ögonen långsamt, och kollar runt i rummet. Jag sätter mig upp och sträcker mig, ska nog ta och gå å lägga mig nu. Jag är långt ifrån utvilad.
Jag stapplar mot badrummet och gör det jag behöver göra och går sedan till min säng som är obäddad.
Jag kryper ner under täcket och drar in doften av Niléea som fortfarande sitter i lakanen. Fyfan vad jag saknar henne redan.

***

Så ja eh, jag har lite att förklara. Niléea kommer vara borta i något kapitel nu, dvs, jag kommer inte skriva i hennes perspektiv på ett tag utan antagligen bara i Jakes aka Abes. Men det finns en jätte bra idé till just varför som jag inte tänker spoila nu. Haha syns i nästa kapitel,

Byeeeee bitches!

-