Under verkligheten [16 delar]

Borta med vinden [del 1]

Alec var skolans nya ämne. Tjejerna kunde inte sluta viska upphetsat om honom. Så var det alltid när en snygg kille flyttade hit.  Allt från hans kropp till hans bländade leende var perfekt i deras ögon. Rue satt tyst bredvid och skissade i sitt block. Hon kunde inte koncentrera sig utan tjuvlyssnade. Dom la inte märke till henne.
Vilket Rue tackade Gud för varje dag.
Att vara antisocial och behöva gå i den stökigaste klassen i den stökigastes skolan i Texas var inte direkt ett drömläge.
"Han och Cloey skulle passa perfekt tillsammans", sa tjejen med rött hår. Hennes röst var full av avund.
Rue förstod varför.
Alla skolor har en, skolans Queen b.
Skolans mest populära tjej som hänger med i modet och pratar skit bakom allas ryggar.
Cloey var den här skolans. Med hennes perfekta mörka hår och hennes samling med gucci väskor hamnade hon utan att behöva lyfta ett finger på första plats.
Hon hoppade från killar, beroende på vem som var populärast, hennes nästa offer var antagligen Alec. Rue's kände nästan lite synd om honom.
Hon kollade ner i sitt block.
Det var en skiss av en flicka som stod på kanten av en klippa med håret flygandes bakom henne.
Hon hade länge gjort liknande skisser. En flicka som snuddade vid döden under flera omständigheter. Skolklockan ringer och tjejgruppen lämnar klassrummet i en avundsjuk röra. Rue slog ihop sitt block och la ner den i sin militär färgade handväska. När hon lämnade klassrummet bakom sig funderade hon om det nånsin skulle vara hon i skissen. Om det var hon som skulle stå på en klippa med sina barfota fötter i leran. Titta ut över staden nedanför och le. Rue lämnade alltid byggnaden under håltimmen så hon skulle kunna gå ut i skogen intill. Annars kunde hon få ett av sina sammanbrott. Hon hatade att var runt människor. Hon hatade när dom skrek till varann. Hon hatade när dom andades ut sin rök andedräkt som brände i Rue's lungor. Hon hatade allt med det. Hon tog ett djupt andetag av den friska skogs lukten. Det luktade av en blandning av svagt svavel och barr. Det luktade milt och inbjudande. Rue sjönk ner på sin speciella sten och grävde fram blocket igen. När hon skissat ett tag till blev hon avbruten av en gren som knäcktes. Hon Höll andan och lyfte blicken. Bara några meter från henne stod en kille. Han hade en gammal sliten vintage skinn Jacka och mörkt hår som föll i hans ögon. Och ögonen, dom var så gröna att det påminde Rue om nyklippt gräs. Dom var så drömska att hon nästan drogs iväg av fantasin men hon tog tag i sig själv. Killen måste vara Alec. Och nu fattade hon varför tjejerna snackade. Han var så löjligt attraktiv och strålade. Hon kunde inte förklara det men han strålade av en sådan entusiasm som fick det att kittla i hennes fingertoppar. Hon ville stryka hans ansikte, krypa upp i hans famn. Rue var tvungen att ta tag i sig själv igen.
Alec tog upp nånting och grävde en stund i paketet innan stoppade in något i munnen. Kunde det ha varit snus, droger? När han la tillbaka paketet i fickan fick hon en glimt av paketet. Det var bara tuggummi. Hon blev lättad av detta, hon ville inte bli vittne till nån drog tagning. Men sedan rynkade hon på pannan.
Framför gick han till skogen vara för att tugga tuggummi? Då vred han på huvudet och han såg henne. Hon stelnade till. Nu var det skört. Han hade sett henne. Hon drog genast åt sig sinna saker och skyndade iväg.

Den kvällen la hon uppe till 12 och kunde inte få han ut ur sin hjärna. Kunde inte få ut dom vackra ögonen. Tillslut slumrade hon till med ett leende på läpparna.