Under verkligheten [16 delar]

Ryktet går [del 5]

Varje måndag släpptes skoltidningen. Fylld med skvaller.
Sophia June var hon som styrde tidningen och hon la ner sitt liv för varje sida.
Rue stod i kön till tidningar.
Hon kände blickar bränna i hennes nacke och hon lät håret falla ner för hennes ansikte.
Hon vet inte varför alla kollade på henne idag men hon gillade det inte. När hon kom fram i kön och tog en tidning fick hon en chock.
Det var hon på omslaget.
Hon och Alec.
Det var dagen när dom stått i regnet. Deras hår var blött och hans jacka la över hennes axlar. Det såg ut som ett omslag på en blödig romantik film inte en bild tagen ur verkligheten. Men när hon såg titeln trodde hon att hon skulle få en hjärtattack. 'Nytt blod hittar ny kärlek'. Och titel passade perfekt till bilden och sättet han tittade på henne. Det kändes dom om hennes hjärta var fast i hennes hals och hon kände tårarna stiga i ögonen. Och trängde sig förbi folkmassorna och lämnade skolan med långa steg.
Skogen.
Hon måste få frisk luft.
Klumpen rosslade i halsen när hon slog sig ner på hennes sten.
Tårarna steg i ögonen och rann ner för kinderna. Då kände hon en hand på sin axel. Det var Alec. Hans gröna ögon var fyllda med förståelse och hans hand stöttade hennes rygg. "Vi måste prata, men inte här. Kom!", han hjälpte henne upp från stenen och dom tog sig till Klippan. Så fort dom var uppe slog han armarna om henne och kramade henne hårt. Hon lutade huvudet mot hans bröst och lyssnade på hans hjärtslag. Det fick henne att lugna ner sig. Hans hand klappade omsorgsfullt hennes rygg "såja, det blir bra". Hon skakade på huvudet och började gråta igen "DU förstår inte. Jag är antisocial. Jag hatar när folk ens ser på mig jag för panikattacker! Det är därför jag går till skogen". Hon släppte honom och började gå runt i en ring. "Det kommer snart gå över. Det kommer komma en ny nyhet", mumlade han och kysste hennes hårbotten. Hon suckade tungt och drog hennes hand genom håret. Då stelnade hon till.
Hon hade nog inte förstått vad det här inbär.
Panik steg och hennes syn suddades ut "Cloey, hon vill vara med dig för du är den populäraste just nu. Men om hon tror att jag är med dig... Du förstår inte makten hon har, sakerna hon kan göra. Hon kan förstöra mitt liv!". Han rynkade pannan och började skratta "bitchen? Då får vi väll visa henne. Om vi fortsätter vara ett 'par' så kommer hon väll tillslut ge upp". Rue tystnade "det finns en liten chans.... Vågar vi försöka". Han drog henne till sig "klart vi gör. Du är fett modig, jag svär på att Cloey inte ens skulle våga gå upp hit. Nu visar vi bitchen att hon kan inte få allt hon vill ha". Rue nickade och log "så vi behöver bara låtsas vara ihop? Och kyssas och sånt?". Hon rodnade och han skrattade igen "du får det att låta som något hemskt. Nej, vi behöver inte kyssas. Vi kan ligga lågt tills halloween festen nästa vecka. Då kan vi visa henne". Rue tog hans hand och dom gick tillbaka till skolan. Så fort dom gick in i skolan släppte dom varandra. Alla vände sig om och kollade på dom. Några viskade och andra gömde avundsjukan. Rue ignorerade paniken av blickarna utan hade huvudet högt. Antisocial eller inte, hon tänkte inte ge vika för nån som Cloey. Och där stod hon, skolans Queen b. Hon blängde på dom och Rue log snett även fast hon var skitskraj. Få kände hon det, den underbara känslan av makt. Hon förstod varför Cloey älskade det, men till skillnad från Cloey skulle Rue inte använda den fel.