Under verkligheten [16 delar]

Ta min tid [del 4]

Rue vaknade med ett ryck. Samma dröm som förra natten. Klippan. Alec.
Hon rös och reste sig upp. Klockan var redan 10. Tur att det var helg.
Hon öppnade sin mobil och såg att hon fått ett sms från Alec. Pulsen höjdes när hon öppnade sin mobil.
Alec-morron, törnrosa
Hon tog ett djupt andetag innan hon svarade.
Rue-morgon, vad gör du idag?

Alec-inget särskilt , vill du ses?

Hon spärrade upp ögonen.
Ville han ses med henne.
Hennes hjärta slog så hårt att det blev smärtsamt.
HAN VILLE TRÄFFA HENNE!!

Rue-sure, vart vill du mötas?

Alec-vårt ställe i skogen, jag vill visa dig något

Hon log stort.
Vårt ställe.
Hon gjorde sig i ordning och satte på sig en av sina långa tröjor med ett par jeans. Sen gick hon.

Alec satt redan på Rue's sten när hon kom fram.
Hon log och slog dig ner bredvid honom "hej".
Han famlade med hans händer "du, den där Cloey tjejen vill typ träffa mig. Vad ska jag göra".
Rue kände hur hennes hjärta sjönk.
Var Cloey anledning han ville ses.
Rue ryckte på axlarna och sa med hes röst "jag vet inte. Hon är snygg och populär, om du gillar såna tjejer. Men hon har känsla att dumpa killar efter en vecka".
Alec tittade sig omkring "hon låter som en riktig bitch".
Rue skrattade lättat.
"Ja, det är hon", skrattade hon och tittade på Alec.
Om Alec tyckte att hon var en bitch skulle han inte dejta henne, eller hur?
Hans blick möte hennes "jag gillar tjejer med humor och ett underbart skratt. Jag gillar när dom inte skryter. Helst ska dom ha lite lockigt hår och såna där söta fräknar".
Rue's hjärta stannade.
Pratade han om henne?
Beskrivningen lät lite som henne. Efter en tystnad ställde han sig upp och sträckte ut en hand "kom, jag vill visa dig nånting". Hon tog hans hand och tillsammans gick dom längre upp i skogen. Blad täckte marken och höstluften lyfte deras hår. När dom gick stigen upp för berget snuddade deras händer ett flertal gånger.
Varje gång sköts en stöt ut i hennes kropp.
Hans beröring fick henne varje gång att le.
Tillslut tog hon initiativet att ta hans hand.
Nästa gång dom snuddade vid varann greppade hon tag i hans hand.
Den var mjuk men stark.
Han klämde den försiktigt och hon klämde leende tillbaka.
När dom kommit upp gör berget drog hon efter andan. Klippan.
Skogen under dom såg så minimal ut. Som ett grönt hav. Längre bort var staden och hus området. Bakom bergen längre bort var solen.
"Det är så vackert", suckade hon och tog några steg närmare med hennes hand fortfarande i hans. Han log "jag vet. Precis som teckningen. Hoppa inte bara".
Hon skrattade innan hon kände hans armar glida under hennes och runt hennes midja.
"Precis som titanic", mumlade han i hennes öra och hon log brett.
Hans andetag  kittlade hennes nacke och hon sträckte ut armarna åt varsin sida. Men hon kunde inte hjälpa än att gapskratta när Alec började nynna på 'My heart Will go on'. Hon kände sig så löjligt lycklig i hans armar och ville stanna så här för alltid. Med vinden i håret och med hans armar virade runt hennes midja. Men som allt annat gott varar inte det länge. Han var tvungen att gå hem och hon också.men hon fortsatte ändå att tänka på honom tills set var måndag. Hon längtade eget att få se honom på håltimmen igen. Längtade så mycket att det gjorde ont.