Can i trust you? (One direction story)

Del 3

''What happend?'' Fråfgade jag förvirrat. Den blonde killen gav mig ett litet och försiktigt leende. Han tog ett steg fram och sa ''We found you at the burgerplace, i think you need to explain''

Jag skakade på huvudet och la handen på pannan. Jag kommer inte berätta för dom. Då kommer dom antagligen bara tvinga mig att gå till polisen. 

''Oh, no it's nothing.'' sa jag och den andre killen skakade på huvudet och sa ''You are bleeding everywhere, so it's not 'nothing'. it's nothing to be emberrest about, who did that to you?''

Minnena från mamma dök upp. Jag blev fast i mina egna tankar och glömde bort dom unga männen som jag inte ens visste namnen på. 

''What is you name? And how old are you? frågade den brunhåriga killen. 

''Tell me you guys name first, i don't trust you'' Sa jag och försökte resa mig. Mina fötter vek sig och jag föll åt sidan. Jag slöt mina ögon och väntade på marken. Men smällen kom aldrig. Ett par starka armar fångade upp mig och jag kände en svag doft av något jag inte visste, men det luktade underbart. 

Jag hörde killen fnittra lite och säga i mitt öra ''I think you need to rest my love'' 

Mina kinder blev röda och jag fick hjälp av den blonde som hade fångat mig att sätta mig igen, Denna gången satte han sig brevid mig. ''I'm Niall by the way. And this is Liam'' Sa han och pekade på den andra killen. Jag tittade på Nialls ögon och sa ''I'm Emeliey, and i'm 18'' 

Min blick kunde knappt slita sig ifrån hans blåa ögon, De var det vackraste jag hade sett. Liam gäspade och sträckte på sig. ''I'm going home now, i'll see you around'' Sa han innan han försvann ut från rummet. En tysnad la sig över rummet och jag sneglade på Niall som tydligen redan kollade på mig. ''Do you know who i am?'' Frågade han plösligt.

''No, should i?'' Sa jag och blev orolig, Var han farlig? 

''No it's nothing'' sa han och reste sig. ''Are you tired?'' Sa Niall.

''Yes a little bit maybe..'' Sa jag och försökte resa mig. Men benen var inte på min sida nu heller. Men Niall var snabbt framme och hjälpte mig. Ännu en gång kände jag den underbara doften. 

Niall hjälpte mig till badrummet och tog fram en första-hjälpen låda. Han blötte ett papper och började försiktigt dutta bort blodet i mitt ansikte. Hans ansikte var så nära att jag kunde känna hans andedräkt kittla mot min kind. ''This may hurt a little'' Sa han och duttade ett annat papper mot mina sår. Jag kved till av smärtan och Niall gav mig ett ursäktande leende.

Han hjälpte mig sedan upp till sovrummet och la mig försiktigt på sängen och tog sedan fram en tröja som jag kunde sova i. Han sa sedan ''Goodningt, love'' och släckte.