Can i trust you? (One direction story)

Del 9

Fyra killar stog och drog sona blickar över mig. Jag blickade åt Niall som log lite smått mot mig.

"This is Emeliey, em, meet my bandmates!" Sa han glatt och lyckan lyste i hans blåa ögon.

Ett leende spred sig över mina läppar tack vara Nialls lycka.

Killarna började presentera sig själva och spm jag förstog så hette dem Liam, Harry, Louis och Zayn. Harry och Liam hade jag sett innan, men Louis och Zayn var helt nya för mig.

"So, i was thinking we could try to whrite a new song!" Sa Liam glatt och väntade på svar.

"Sure!" Sa alla i stämma, förutom Niall som verkade frysen i blicken. Hans blick hade fastnat på mina ögon och jag kände hur jag rodnade lite.

Harry skakade om honom lite och en rysning föll ner för min ryggrad, jag kan inte hålla på och tro att alla ska skada mig eller Niall.

Snart gick alla in till vardagsrummet och innan Niall och jag var framme stannade han mig och sa "i'm sorry for the lads, they are a little bit loud, and like children are" samtidigt som han försökte kväva ett skatt, plötsligt blev han seriös och viskade i mitt öra "and you look stunning"

En rysning föll ner för ryggraden innan jag viskade tillbaka "you to"

Niall placerade en kyss på min kind innan han tog min hand och gick in till vardagsrummet.

Efter en stunds skrivande verkade killarna ha fått nog, de började kasta kuddar på varandra och när Louis prickade Liam fick han nog, Liam som verkligen hade försökt med sången kastade sig upp och jagade Louis tillsammans med Harry och Niall. Zayn satt och tittade på halft road av situationen.

När Liam tröttnade satte han sig ner igen och räckte pappret till mig.

"What do you think Em?" Sa han och log.

Låten hette ~Story of my life~

Jag läste igenom låten och nickade gillandes. "This is relly good!" Sa jag och ännu ett leende kom från Liam. "Thanks em!" Plötsligt föll någon över mig och jag stelnade, all mänsklig kontakt såhär påminner mig bara mer om varför jag är här.

personen flyttade sig klumpigt och bad om ursäkt, men jag var fast frösen och minerna om alla slag spelades om och om igen.

"Babeh?"

~Nialls pov~

Babeh?" Sa jag och satte mig bredvid. Hon var blek och blicken var rädd, nästan som att ingen fanns i hennes kropp. Jag la handen på hennes rygg och rörde den fram och tillbaka, men jag fick ingen reaktion.

Jag drog henne till min famn och hennes huvud lutade sig mot mitt bröst, plötsligt kom tårar ner för hennes kinder och hon verkade komma ur sin trans, Jag vet att minerna kommer tillbaka till henne ibland. Men jag vet inte hur illa hennes minnen är.

~Emelieys pov~

Jag kände hur Niall rörde sin tumme i små cirklar på mitt lår och jag samlade mig snabbt, killarna måste tycka att jag är dum i huvet. Men jag kan verkligen inte hjälpa det, minnerna bara kommer så fort någon rör mig, Niall är den ända som kan vidröra mig mycket innan jag reagerar på det.

Jag tittade upp och fick se killarna sitta skamset och kolla försiktigt på mig. "Sorry Em, Niall will problely kill me.." Sa Louis och log ett snett leende.

Jag log tillbaka "it's okey Lou, it's not your fault"