HeartBeat ~M&M {AVSLUTAD}

2.0 Dag 21

*1 vecka och 5 dagar senare*

Långsamt drog jag igen dragkedjan till min sista väska och blickade ut över det nu väldigt tomma rummet där det förut hade legat kläder och godispapper på golvet och sängarna hade varit klädda med fina sängkläder. Jag tänkte tillbaka på allt som hänt här inne på tre veckor.. Min och Martinus först kyss, alla intima stunder vi haft, kittelkriget vi hade förra veckan, alla gånger vi har legat på golvet vikta av skratt... Jag log åt alla stunder och min synfält blev suddigt av alla tårar som kom. Martinus som hade stått vid sin säng och packat kom sakta fram till mig. Förgäves tog jag min arm och förde över ögonen för att få bort alla tårar men det kom bara fler. Jag snörvlade till och slängde mig i Tinus famn som hårt besvarade kramen. Jag tryckte mitt ansikte mot hans nyckelben och lät flera tårar landa på hans vita t-shirt. Jag kände hur han också grät mot mig. Jag vill ha det såhär för alltid. Aldrig släppa. Aldrig låta honom gå. Aldrig låta honom glömma mig. Han släppte kramen och tog sina händer på mina kinder och strök med tummen över tårarna som rann från mina ögon. Jag lät min blick möta hans tårfyllda ögon vilket bara resulterade till att fler tårar åkte ner för mina blöta kinder.

"Jag elsker deg" sa han och förde våra läppar samman i en kyss.

Det smakade salt av alla tårar som kom emellan våra läppar, men jag brydde mig inte. Det ända som stod i fokus just nu var killen framför mig, killen som snart kommer lämna mig.

"Jag älskar dig också" sa jag när vi släppt kyssen.

Vi stod ett tag och kollade in i varandras ögon innan Martinus nämnde orden jag absolut inte ville höra:

"Vi bør nok gå tilbake til parkeringsplassen"

Jag bet mig i läppen och nickade på huvudet. Vi tog alla våra väskor innan vi lämnade stugan för sista gången. Tillsammans gick vi till parkeringen där våra föräldrar väntade på oss.

"Men gumman!" Sa mamma högt när hon såg mig komma gåendes med all packning.

Hon tog i från mig några väskor så att det skulle vara möjligt att krama mig. Hennes kram var ingenting mot Martinus..

"Gud vad jag har saknat dig! Hur är det?" Frågade hon.

"Bra-a" svarade jag med grötig röst och snörvlade till för att inte snora ner hennes axel.

"Åh, gumman, jag vet att det är svårt att lämna alla kompisar du skaffat här men ni får träffas fler gånger, eller hur? Och nu ska du ju hem och träffa Jessica!" Sa mamma och log mot mig.

Inget hon sa just nu kunde hjälpa mina tårar. Vi började gå mot bilen och jag blickade bort mot Martinus som stod och pratade med sin pappa vid deras bil.

"Så är du klar för att åka nu?" Frågade mamma när vi fått in allt i bilen.

"Snart" svarade jag och kollade bort mot Martinus bil igen.

Jag började springa dit och när jag närmade mig så vände han sig om. Han började springa mot mig och vi möttes i en kram.

"Hejdå" mumlade jag mot hans axel.

"Farvel"

"Sophia!!!" Hörde jag mamma ropa från bilen.

"Jag måste gå nu" sa jag och släppte kramen.

Martinus tog min hand men hans beröring lämnade snart mig helt när jag gick mot bilen. Jag kände hur hela jag blev kall och hur gärna min kropp ville vända om, springa fram till killen bakom mig och aldrig behöva lämna honom. Jag vill kunna få se hans fina ögon varje dag, känna hans läppar mot mina och kunna känna mig älskad. För det är så jag känner mig i hans sällskap, älskad.

~The End~

---
Sad :(

***

TACK SÅ SJUKT MYCKET FÖR ALL FIN RESPONS, NI FATTAR INTE HUR MYCKET ALLA ERA KOMMENTARER BETYDER <3333 OCH TACK SÅ HIMLA MYCKET FÖR 2K READS!!!

***

Självklart kommer det en tvåa på den här boken som jag kommer börja på antingen nu eller imorgon :) Hihihihi

***

Skriv gärna något privat om ni har tråkigt eller har något kul att säga :) <3

***

Tack så himla mycket för just DU läst den här boken :* <3