HeartBeat ~M&M {AVSLUTAD}

1.0 Dag 7

Idag började vi öva straffar, vilket jag älskade. När det var min tur tog jag sats och sköt bollen så den hamnade under krysset. Efter mig var det Lydia, hon sköt men målvakten tog emot den. Hon gjorde en sur min och gick längst bak i ledet
igen.

"Tro inte att du är bättre än mig bara för att jag missade en gång" väste hon till mig.

"Jag har inte sagt något!" Påstod jag.

"'Men ditt ansiktsuttryck gjorde" fräste hon så att hennes ögon brann av ilska.

"Jag tycker inte du är sämre än mig! Jag lovar!" Försvarade jag, lite för högt då vi fick många blickar på oss.

"Sluta vara så jävla duktig hela fucking tiden!! Du tror att livet bara är en dans på rosor men vet du vad, så är det för i helvete inte!!! Men du har inte sett det ännu för alla gillar dig!! Men det är bara att vänta tills Martinus kommer på vilket misstag han gjort och lämnar dig!!!" Skrek hon mot mig.

Skrämt backa jag undan lite och man såg hur tårarna tryckte på i hennes ögon. Alla kollade på oss nu, från alla olika planer runt om oss. 02 planerna också... Där Martinus var..

"Tror du aldrig jag har känt sorg??!! Tror du man mår bra när ens bästa kompis lämnar en?! När ens ponny dör, när ens morfar får cancer och ligger döendes på ett jävla sjukhus?!! Du tror du vet allt om mig men jag har det fan inte bra i Sverige om du tror det!! Är du så desperat att stjäla någon annans pojkvän så att du skriker allt inför hela lägret?!! Det är du som gör bort dig nu, inte jag!!" Skrek jag tillbaka.

Jag såg hur ilskan kokade i henne och hur nära hon var att slå mig innan tränaren kom.

"Ro deg ned jenter!" Ropade han och ställde sig emellan oss och höll upp händerna framför våra bröst.

"Det var hon som började" skrek Lydia och pekade på mig.

"Hah, det var det inte alls!"

"Stille!!" Ropade tränarn och kollade strängt på oss. "Du kommer med meg. Hvem var det mer at du nevnte? Martinus...?" Frågade han.

"Martinus Gunnarsen, 02" svarade jag tyst.

"Konrad! Martinus Gunnarsen takk!" Ropade han över mot 02 planen för killar.

Jag kollade bort mot planen och såg tränaren där göra ett tecken mot vår plan till en spelare och hur Tinus kom springande mot oss.

"Ja?" Frågade han när han kommit fram.

"Følg meg" befallde vår tränare och vi gick bort från planerna till stugområdet där vi kunde prata i lugn och ro. "Så, fortell meg hva som skjedde" sa han när vi kommit fram.

"Sophia tog Martinus från mig..." Mumlade Lydia.

Falskt.

"Jeg var aldri din!" Försvarade Tinus.

Sant.

"Men jag hade en crush på dig!" Sa Lydia och slängde ut med sina armar.

"Men jeg liker ikke deg! Du vet begge personene i et forhold må like hverandre for å gjøre det arbeidet" sa Martinus ärligt.

Det var sant också, gillar inte båda personerna varandra i ett förhållande varandra blir det kaos.

"Men när vi var och badade verkade du gilla mig! Sen kom Sophia och förstörde allt!"

Innan Martinus hann protestera stoppade tränaren oss.

"Okay, stopp. Lydia, om Martinus og Sophia er sammen, aksepterer du det og gå videre! Jeg vet det er vanskelig, men du må prøve. Så nå lar vi det her, jeg har en øvelse jeg må ta tak i, og du er trening for å gå til. Farvel" sa han och gick tillbaka till planerna.