Never forget || M&M

6

Jag gick den korta biten mellan mitt och Marcus hus.
Vi hade blivit jättebra vänner, nästan bättre än vad vi var på lägret, som att inget hänt att vi alltid varit bästisar.
Jag hade lyckats undvika Martinus vilket jag är glad över.
Jag plingade på dörrklockan och Marcus öppnade efter några sekunder.
~Hola, sa jag och gav honom en snabb "hej-kram".
~kvem er det? Hörde jag någon ropa, Nejnej, det får inte vara...
Ner för trappan kom Martinus. Jag flackade osäkert med blicken medans han kollade på mig.
Ner för trappan kommer någon mer, en blond tjej, totalt översminkad. Usch...
~Martinus... Sa hon med en överdrivet hjäll och dockig röst. Hon gick fram till honom och kollade äcklat på mig.
~kvem er det dære? Sa hon äcklat och pekade på mig med sin vita lösnagel. Där sprack det.
Jag vände mig snabbt om och sprang, vart visste jag inte men bort, bort från honom.
~gløm aldri at jeg elsker deg! Hade han sagt den kvällen för ett årsen.
Han hatade mig, varför hade han sagt så. Jag såg träd tona in framför mig och jag sprang in i skogen och satte mig vid ett högt träd med benen uppdragna till hakan.

~~~~~~~~~~~
Duktig jag E! Ett KAPITELL!
Ska iaf spela Gräscupen imorgon? Någon mer som ska?
❤️❤️❤️❤️
Martinus E dum nu tycker jag👑