Never forget || M&M

20

Det var meningslöst att få kontakt med honom? Varför hade jag varit taggad för det här.
Jag hörde dörren till korridoren öppnas och hur folk gick ut så jag antar att vi slutat lektionen, då jag inte varit så värst intresserad utav vad läraren sa.
Jag gick med trötta steg ut mot korridoren med böckerna i handen. Jag vände mig om en sista gång och mötte hans trötta och sårade ögon. Det gjorde ont, värst var det att veta att det var mitt fel.
Jag gick mot mitt skåp och där stod Rebecca.
-Öhm du fick aldrig mitt nummer så att du kan följa med till fotbollen, sa hon och log.
Jag skrattade lite tyst och tog upp min mobil.
-Juste, du får skriva in själv, sa jag och gav henne mobilen medans jag låste upp skåpet och ställde in mina böcker och kollade på schemat som satt på skåpdörren, Religon. Gud vad jag inte gillar SO ämnena.
Någon harklade sig bakom mig och jag kollade dit och såg Rebecca som gav mig min telefon.
Jag mumlade ett tack och hon log vänligt tillbaka.
-Jag måste dra men vi syns, sa hon och började gå bortåt medans jag vinkade mot henne.
Jag tog upp mobilen och skickade ett sms till "Bästa super Rebecca". Jag skrattade lite åt namnet innan jag skrev:
Skickat 09:17
Hej! Malva här, now u got my number 🤓

Jag kollade på klockan och insåg att lektionen började om 3 minuter och började gå mot lektions salen.

Martinus stod själv då han antagligen gått ifrån de jobbiga tjejerna.
Jag gick försiktigt fram till honom och tog in honom i min famn utan att säga ett ord.
Jag hörde direkt hur han började snyfta och tårar rann nerför kinden eller ja, ner på min tröja.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bara jag som taggar sönder julen?