Never forget || M&M

8

Jag gick förvirat i korridoren och letade efter Marcus så han kunde hjälpa mig med att hitta till rektorn som kunde ge mig skåpnummer, nyckel, schema och böcker.
Jag stannade och såg mig omkring men ingen Marcus i sikte.
~Dær! Hör jag någon med en dock röst ropa.
Jag vänder mig om och ser hon som var med Martinus peka på mig och bitch blicka mig. Hon har Martinus bredvid sig och en tjej som också är översminkad.
Jag går fram till henne och undviker Martinus blick.
~vad?
~Du er for stygg for oss , stokk! Sa hon äcklat. (Stygg-ful stokk-stick)
Jag kollade på henne.
~det är lugnt, jag stödjer ditt syn problem, sa jag och ryckte på axlarna. Det hade bildats som en ring runtom oss utav nyfikna människor som inte vill missa något drama.
Hon öppnade munnen men inget kom ur hennes mun, jag fick bita mig själv i läppen för att inte skratta när hon stod där stående som en fisk.
~Jeg forstår hvorfor Martinus aldri hadde kalt deg, er du ingenting, sa hennes kompis.
Jag kollade på Martinus som kollade ner i marken.
Det högg till inom mig men jag vill inte bli utägd första skoldagen.
~ Du har rätt, jag har inte ett kilo färg över ansiktet, jag har ingenting.

Hon blev tyst igen och jag flinade.
~Malva! Jag vände mig och såg Marcus och började gå mot honom.
~Haaadeee! Sa jag och vinkade mot bitchen och gick därifrån med ett flin på läpparna.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~
:)