11

810 27 4
                                    

Han snyftade  och snörvlade och jag undrade såklart vad som hänt men antog att han strax skulle berätta det för Marcus då han inte vet att jag är här.

-Ma-Marcus, hjelp, jeg vet ikke hva jeg skal gjøre, Sa han och Marcus var snabbt framme och drog in honom i sin famn. Trotts att jag inte gillade Martinus, eller förresten, jo jag älskade Martinus men det var problemet, eller jag älskar och hatar honom.

De var så söta och man hörde svaga ljud från martinus mellan snyftingarna som bildade ord.
Jag lyssnade vaksamt.
-Jeg har flyttet alle sammen, hun e så falsk, og jeg elsker hun andre, men hun hater meg, og nå hater både meg, Sa han mellan alla snyftningar.

Okej jag var förrvirrad men antar att jag inte var någon utav hon. Tanken fick e tår att försöka tränga sig ur mitt öga vilket jag irriterat torkade bort, varför så känslig? Marcus släppte sin bror och Martinus kollade lite på mig.

-Öhm, e ni ni sammen? Sa han mellan alla snyftningar.
Jag skakade snabbt på huvudet. Men jag blev ändå lite glad utav frågan, det betyder att han bryr sig.

Marcus gick fram och viskade något till Martinus och jag stod lite obekvämt kvar.
Plötsligt plingar min mobil till i tystnaden ett SMS från mamma.
Jag läser det och svarar att jag kommer om 5.
-Jag måste gå men ha det bra, vinkar.

-Haadee, säger Marcus och vinkar lite när jag går ut från dörren som leder ut från hans rum.

Jag går ner för trappan och tar på skorna och säger vänligt hejdå till Gerd-anne och går sedan ut från dörren och går den korta biten till mitt hus.
Jag är glad att jag var tvungen att gå hem då det blev lite obekvämt.

-----------------------------------------

Duktig jag e, ett kapitel.

Never forget || M&MTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang