Marcus och Martinus är bland de drygaste killarna i Emmas klass. Men ändå...
Marcus: (Kolla M, Emma Ebola är i skolan idag)
Martinus: (Käften! Snacka inte så om henne!)
Okänd's POV Mörkret täckte staden som ett svart täcke. Oturligt nog så lyste månen upp torget nog för att jag skulle vara synlig. Men jag har varit med om värre.
Min gymbag jag har runt armen var ganska tung. Hoppas att jag är framme snart.
Då såg jag mitt mål. Bron.
Jag gick fram till en av betongväggarna och släppte väskan i marken. Jag öppnade den, tog fram några av flaskorna och började måla.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Under den nymålade dödskallen skrev jag "Du Kan Inte Gömma Dig" med röda bokstäver. Om hon inte lyckas tyda detta vet jag inte vad jag gör.
Jag samlade ihop mina saker och lade allt i väskan igen. Jag gick iväg med ett flin. Äntligen skulle hon få igen för vad hon gjort...
Martinus' POV Jag vaknade i Emmas rum. Jan kände mig helt yr i huvudet. Jag satte mig upp men en smärta i huvudet fick mig att lägga mig ner igen.
Emma "Mår du bra..?"
Inte förens nu så insåg jag att Emma var påklädd och redo att dra ut på stan. Hon kollade på mig med en orolig blick.
Jag "Jag mår.. bra... Lite huvudverk bara.." Emma "Huvudverk my ass! Kom hit!"
Hon lyckades dra upp mig i sängen och satte sin hand för min panna.
Emma "Du har ju feber!" Jag "..."
Vad ska jag svara? "Jag ville inte att du skulle bli orolig utan anledning eftersom att jag gillar dig"? Skulle inte tro det.
Som tur är det lördag idag så ingen skola. Thank god!
Emma tog av sig sin väska och tjocktröja och lade dem på sitt skrivbord. Hon fick mig att lägga sig i hennes säng och satte täcket på mig innan hon sprang iväg. När jag trodde att hon inte skulle komma tillbaka kom hon in med en handduk och ett glas med vatten. Vattnet ställde hon på sängbordet och handduken vek hon och satte på min panna. Handduken var blöt med kallt vatten så det kändes svalt mot pannan. Jag började känna mig lite törstig. Jag hade antagligen omedvetet kollat på vattenglaset eftersom att hon tog glaset och gav mig. Jag satte mig upp och drack små klunkar.
När jag druckit klart så tryckte hon ner mig i sängen och gick för att fylla glaset igen.
Marcus' POV Jag vaknade ofrivilligt upp. Lördag. Ligga-i-sängendagen. När jag var påväg att somna igen så hörde jag snabba steg utanför. Vad fan..? På en lördag..?
Jag reste mig upp då jag var för nyfiken och gick ut i hallen för att precis skymta Emma gå in på sitt rum. Jag var precis påväg att gå in då Emma kom ut igen så att vi krockade in i varandra.
Jag "Vad gör du springandes fram och tillbaka på en lördag?" Emma "Martinus har feber."
Martinus..? Feber..? Det tror jag när jag ser det. Han brukar aldrig vara sjuk. Emma sprang förbi mig vilket gav mig möjligheten att gå in. Och där låg Tinus och sov som en bäbis. Hans ansikte var en nyans rödare än vanligt, det kan jag erkänna. Jag satte mig på sängen och kände på hans panna. Jodå, den var kokhet.
Jag blev förvånad. Vad fick honom att plötsligen bli sjuk?
Emma kom in igen med en blöt handduk som hon lade på Martinus panna. Hon satte sig bredvid mig och suckade.
Jag "Är något fel?"
Hon log. Men det var inte ett äkta leende, utan ett fejkat. Det var uppenbart att något var fel.
Emma "Nejdå. Allt är bra. Bara lite orolig för Martinus. Det är allt."
Hon är en bra lögnare. Men jag ville inte sätta någon press på henne så jag gick ut igen. Jag lade mig i sängen igen. Det är ju lördag trots allt.
