Klotter M.G.

[12] Lek I Parken

Emma
"Jag förlåter dig.."

Hennes ord kom som en chock. Hon visste att jag ville säga förlåt..

Jag
"Hur..?"
Emma
"Varför skulle du annars stå still i hundra år utan att säga något? Det märktes att du var nervös. Och jag kom inte på något annat än det som hände i förrgår. Om det var det du ville."
Jag
"Ja.. Jo..."

Efter det så var vi som bästa kompisar. Snackade ända tills hon kollade på klockan.

Emma
"Helvete! Jag måste dra! Sandra och Amina väntar på mig! Hälsa Martinus att jag kommer vid åtta!"
Jag
"Åtta!?"
Emma
"Jag har simning idag till halv åtta."
Jag
"Okej.."

Hon sprang iväg. Fan var brott man kan ha!

Amina's POV
Emma kom springandes precis i tid, som vanligt. Vi gick alla tre till Mobilia. Ett ganska stort köpcenter. Vi gick in till Stadium. Vi kollade runt på baddräkter. Emma behövde tydligen en ny då hon inte ville gå hem och hämta sin gamla. Jag hittade en svart med lila ränder i sidan och kollade efter Emmas storlek. Hon var så smal att man oftast inte kunde hitta hennes storlek. Boomer, inget. Jag kollade vidare när Sandra ropande.

Sandra
"Men denna då? Det finns i hennes storlek."

Jag kollade på den. Det var en rosenröd baddräkt med mörkblåa kanter. Perfekt!

Amina
"Den är ju underbar!"

Jag kollade på den. Den skulle passa Emma perfekt. När vi hittat matchande simglasögon så gick vi och kollade lite kläder åt Sandra.

När klockan närmade sig halv sex så gick Emma mot bussen medan jag letade efter kläder till mig och Sandra. Jag kan väl säga att vi är ganska bra kompisar som snackar lagom ofta. Men vi är inte bästa vänner direkt. Plus, Emma verkar ha de platserna upptagna av bröderna dryg. Asså, jag är ju glad att de är kompisar men... Min åsikt om dem har fortfarande inte förändrats. Jag svär om någon sårar Emma ska jag anlita en lönnmördare att tortera dem i månader.

Jag vet om Emmas situation med hennes pappa. Jag gör mitt bästa för att få henne att glömma men varje dag kommer hon tillbaka gråtandes med hela kinden röd. Fan underbart att hon slipper skiten.

Martinus' POV
När jag kom ut stod Marcus och väntade på mig.

Jag
"Var är Emma?"
Marcus
"Hon skulle göra något ärande och sedan gå till simträning."
Jag
"När kommer hon hem då?"
Marcus
"Typ åtta."
Jag
"Okej.."

Det är ju hennes liv, men jag kände mig ändå lite sårad av att inte få se henne på så lång tid. Även om det bara var några timmar...

Jag gav mig en mental (psykisk) örfil. Skärp dig! Hur fan tänker du!? Men hon är ju så söt... VA!?

Jag nöp mig själv i armen. Jag kom på mig att sitta på bussen med Marcus bredvid mig. Jag suckade lågt och tog fram mobil och hörlurar. Jag satte på en låt. Det blev "closer" med The Chainsmokers. Jag blev lite lugnare. Jag måste distrahera mig själv hela tiden. Annars tänker jag på henne...

Emma's POV
När simlektionen var klar gick jag mot omklädningsrummet. Men jag kände någon ta tag i min hand. Det var Fanny, vår simlärares dotter.

Jag
"Hej Fanny!"

Jag satte mig på huk för att nå till hennes nivå. Hon var nu 7 år.

Fanny
"Kan du hjälpa mig?"
Jag
"Med vad?"
Fanny
"Jag vill gå till lekparken men mamma säger att hon inte kan gå med mig..."
Jag
"Så du vill att jag ska följa med?"
Fanny
"Mm.."
Jag
"Visst."
Fanny
"YAY! Tack!"

Hon gav mig en kram. Naaaw.. Hon är så himla gullig. Hon sprang sedan fram till sin mamma, simläraren, och sa de goda nyheterna. Våran simlärare, Kelsy, kom fram till mig.

Kelsy
"Är du säker?"
Jag
"Ja, om du låter mig byta om först så jag inte går ut med baddräkt."

Hon log och kramade

Kelsy
"Tack så himla mycket!"
Jag
"Inga problem!"

Väl ombytt gick jag och Fanny till parken i närheten. Det hade blivit ganska mörkt men det fanns gatlyktor som lyste upp. Vi lekte tillsammans i kanske en timme innan Kelsy kom för att hämta sin dotter. När Fanny och Kelsy gått så kollade jag på klockan som du blivit halv nio. FAN!!

Jag sprang till bussen och kom just innan sista bussen för kvällen kom. När jag satt på bussen ringde mobilen. Det var Anne.

Jag
"Hej"
Anne
"Vart är du?"
Jag
"Förlåt, jag fick sitta barnvakt åt min simtränares dotter Fanny. Och vi hade så kul att tiden flög iväg. Jag är på bussen på vägen hem nu."

Medan jag pratade så skickade jag Anne ett foto av Fanny när hon lekte. Man kunde höra att Annes telefon vibrerade.

Anne
"Naaaw... Så sött.."
Jag
"Jag vet."
Anne
"Okej, men när tror du att bussen är framme?"

Jag kollade ut.

Jag
"Om kanske tio minuter. Så jag är hemma om en kvart."
Anne
"Okej. Ses då."
Jag
"Ses."

Jag stängde av mobilen och kollade upp på himlen. Många stjärnor hade tänts. Om bara Martinus kunde se dom med mig....

....
....
....
....

VÄNTA VA!!?