Du och jag för alltid❤

På väg hem

Jag går ut från skolbyggnaden med små raska steg bort från eländet och så är jag på väg hem till min fina syster Lovisa, hon som ger mig all min trygghet jag någonsin kan få i livet just nu.

Jag sätter på mig mina svarta fula hörlurar som läcker lite. Går in på Spotify och ska sätta på en bra låt till hemvägen, det är en liten bit att åka.

Men är inloggad på mammas konto och hon lyssnar precis just nu. Kan det bli värre? Jag som skulle sätta på den artisten som gör mig som lyckligast när jag har det som jobbigast, Ariana Grande.

Hon är bara så snygg, perfekt och sjunger så bra.

Går till Bussen som ligger ungefär tio minuter bort.

När det är ungefär 20 meter kvar skymtar jag Olivia. Hon som lämnade mig förra året, hon sitter och väntar på bussen.

Vi bor grannar, det har vi gjort hela livet. När vi var små sprang vi emellan varandras hus och lekte med varandra.

Vi lärde känna varandra genom våra föräldrar så vi kände varandra hela livet, ja fram tills förra året. 11 års vänskap bara bröts helt plötsligt.

Olivia har ändrat på sig hon är en ny människa. Hon försöker vara någon hon inte är. Hon försöker vara cool, jag är mig själv det är därför alla hatar mig. Det borde inte vara så men det finns inget jag kan göra åt det. Nu är det så.

Jag går fram till busshållplatsen. Hon kollar ner på mobilen.
"Hej" säger jag, man kan alltid försöka vara trevlig.Hon kollar upp på mig bitchblickar mig bara, kollar ner på mobilen igen.

Jag sätter mig längst bak på bussen lutar mig mot fönstret och stirrar ut.

Träden blåser och vattnet faller från himlen, stänk som kommer mot marken slår emot och bildar pölar.

När jag klivit av bussen ser jag en syn som inte är bra
"Hej Gertrud" säger hon med en jobbig röst.

Det är Josefin hon som är så elak mot mig i skolan. Jag ignorerar henne, kollar åt ett annat håll. Går emot mitt hus.