Du och jag för alltid❤

Hotet

När jag kommer till skolan står alla mobbarna framför mitt skåp.

"Ursäkta" säger jag lite svagt.

"Sa du nått? Tönt"

" Kan jag få lämna mina grejer i skåpet?"

" Nej du lilla gumman det får du inte. Däremot så kan du få berätta för Magnus varför du klottrat på toaletten."

"Asså vad pratar du om kan du sluta anklaga mig för saker jag inte gjort."

" Gertrud!" säger Magnus argt.

" Ja" svarar jag osäkert

" En sak till så blir du skickad till rektorn."

" Okej" svarar jag mer säkert.

Bra då kan jag förklara mig för rektorn.

Nej juste rektorn är ju som Magnus fast värre. Asså vad ska jag göra. Vi har ju Magnus i alla ämnen jag känner ingen annan lärare på hela skolan.

" Getrud kan du komma!"

Hör jag en av mobbarna säga. Paulina för att exakt. Men jag ser mobbarna som en person för alla ser likadana ut, det har samma stil och samma sätt att prata på.

" Getrud!!!"

Motvilligt går jag dit i alla fall. Vem vet vad som kan hända annars.

" Vi ses utanför Ica klockan 17:30 idag"

Mitt hjärta nästan stannar. Vad ska hon göra nu. Jag vill försöka att stanna hemma men då kommer något ännu värre att hända. Det vet jag för det har jag erfarenhet av.

Efter en lång skoldag är jag äntligen på väg bort från helvetet och ska hem.
Jag hade nästan glömt Ica grejen när jag ser Paulina springa mot mig.

"Hej du glömmer väll inte att vi ses 17:30 vid Ica?"

"Nej det glömmer jag inte."

"Bra då ses vi där."

Jag åker hela vägen hem. Låser upp dörren och märker att ingen är hemma.

På byrån i hallen ligger det en lapp där det står:

Jag är med Lovisa på sjukhuset. Vi kommer hem tidigast nästa fredag denna operationen är den värsta. Men ta det lugnt det kommer gå bra. Jag kommer hem då och då för att kolla till dig. Mat finns färdigt i kylskåpet. Ha det så mysigt nu!
//Kram Mamma♡

Inte förrän fredag. Det är ju fredag idag. Den värsta operationen säger dom ju varje gång men nu är det verkligen det. Hon har varit borta max tre dagar förut.

Hon brukar opereras en gång vartannat år för hon har fel på tarmarna. Men hon opererades senast för ett halvår sedan så det blir bara värre. Dom säger att operationerna alltid har 30% dödsrisk så jag är alltid nervös när hon ska till sjukhuset.

Tänk ett liv utan Lovisa hur hemskt hade inte det varit.

Men jag släpper den tanken för jag kommer på att jag måste göra läxorna nu. Jag sitter och pluggar tills det ringer på dörren.

" Klockan är 17:38. Du är sen, kom nu"

Jag klär på mig och går ut genom dörren och låser.

Väll framme vid Ica står Olivia där också.

" Hej Gertrud, min gamla vän"

Paulina fnissar till.

" Hur fan kunde du vara kompis med den där idioten."

" Nej jag vet inte det var ju inte frivilligt vi kände varandra genom våra föräldrar."

"Aha det är en sån relation. Dom är ju vidriga."

" Vad ville ni då" säger jag sammanbitet och försöker att inte börja gråta av deras vidriga ord.

" Juste du är ju här, köp godis åt oss"

" För vilka pengar?"

"Dina såklart. Är du fattig eller? Juste du har ju på dig dom där begnade skräpkläderna."

" Okej"

Jag har 10 kronor kvar av min månadspeng. Jag går in till Ica och köper en liten påse som kostar 9 kronor.

" Har du bara råd med den här lilla? Köp mer när du har råd, lilla äckel. Vet du vad som händer om du inte köper godis till oss?"

"Nej"

" Livet kommer du inte ha kvar i alla fall." säger dom och skrattar.

Jag springer hem därifrån i panik.
Jag lägger mig i sängen och gråter och gråter.