Du och jag för alltid❤

Hemma

Jag går fram till vårat hus öppnar dörren sedan stänger jag igen den. Lovisa sitter i sitt rum och sminkar sig.

" Hej älskling"

"Hej"

Jag kramar om henne hårt och berättar om allt som hänt idag.

" Du ska inte behöva gå igenom allt det här du är bara tolv år, att Olivia ens kan göra nått sånt, det är skämmigt. Ett hej skadar aldrig."

"Ja eller hur, tack för att du lyssnar på mig. Du är den bästa systern i världen."

"Men åhh det är du som är den finaste, som du kämpar varje dag."

Vi sitter och pratar länge om allt möjligt. Det känns skönt för jag kan prata om precis ALLT med henne.

"Nä, nu ska jag gå iväg då"

"Hejdå, ha det så bra"

"Tack. Kämpa nu ,stå upp för dig själv. Din egen Mamma borde lyssna på dig, prata med henne det skadar inte."

Vi kramas hejdå och hon går iväg.
Jaha nu var man ifrån skilld från sin syster igen då. Nu ska hon ha kul och jag ska bara ligga hemma och inte ha något att göra som vanligt.

Jag kikar in i köket. Mamma sitter vid köksbordet och läser ur en modetidning.

Våran Mamma är väldigt annorlunda om man jämför med andras mammor.
Hon är väldigt inriktad på modebranschen, kan mycket och så. Inte så konstigt för hon ser lika perfekt ut som dom i tidningarna. Hon är dock inte modell, inte än.

"Vad det något du ville?"
Frågar Mamma

Egentligen är det så mycket jag vill säga men det kommer som vanligt ut
ett:
"Nej"
ur min mun.

"Okej säg till om det är nått"

"Okej" man hör på min röst att jag håller på att börja gråta.

Det dröjer inte länge innan tårarna börjar bränna i mina ögon.

"Du är fortfarande säker på att det inte är något?"

Jag nickar.

Mamma kommer fram till mig och kramar om mig. Det känns bra att känna hennes värme mot mig.

"Jag finns här om du vill prata, jag ser ju på dig att det är något du vill säga"

Utan några ord så går jag in till mitt rum. Jag gråter och gråter. Det är skönt att gråta för att få ut allt man bär på.