Finns det ett hopp?

0 0 0
                                    

När jag kommer hem står Lovisa där och liksom väntar på mig. Hon drar in mig på hennes rum.

" Nu måste jag berätta allt."

"Vadå?"

" Mina tarmar mår bra sista operationen på 10 år var den för ett halvår sedan."

" Vad gjorde ni i en vecka då?!"

" Förlåt för att jag inte berättat men jag var på utbildning för ett extra jobb jag ska få."

"Men varför ljög mamma!?"

"För att....för att jag ville inte göra dig avundsjuk. Jag ska jobba på SVT. "

"Nej men du skämtar! Det gör inget. Jag är ju avundsjuk men stolt såklart. Grattis!"

"Tack så mycket och tack för att du tog emot det bra. Du har mycket att berätta om antar jag. Vad har dom gjort mot dig? Men först så får du sätta dig här hos mig."

Jag sätter mig i hennes knä och hon kramar om mig.

" Ni skulle inte ljugit jag har varit så orolig för dig. Jag har mått så dåligt den här veckan utan ha någon att prata med."

"Finns det ingen i skolan du kan prata med? Magnus?"

"Magnus är den vidrigaste läraren en kan ha!"

" Jag hade honom, han var bra."

"Han favoriserar. Du blev säkert favoriserad. Han favoriserar mobbarna. Mig trycker han ner minst lika mycket som mobbarna gör."

"Oj, men finns det ingen annan? Någon lärare?"

"Inte som jag känner."

" Eller ännu bättre typ skolsystern eller kuratorn."

"Aa kanske det."

"Någon på skolan måste ju veta om det."

"Men kuratorn är ju bara till för att prata ut och det gör jag ju med dig."

" Men han är ju till för att arbeta med likabehandling också. Jag vet att du pratar med mig men du måste ju hända någonting. Det har hållt på i ett år nu och det blir bara grövre."

" Ja men det kommer inte hjälpa."

" Jo jag hade Petter som mentor när Lena var mammaledig det är det bästa som hänt mig han prata med alla enskilt varje vecka."

" Varför har du inte nämnt det innan?"

" Förlåt jag skulle nämnt det för länge sedan men det har inte blivit av. Jag har knappt tänkt på det så. Jag har tänkt att det räcker om du bara pratar ut med mig. Men det måste ju hända något också. Det är jättedumt av mig verkligen, förlåt."

"Jag förstår dig. Kan du följa med mig dit imorgon?"

" Självklart. Men bara för att du går dit är det inte säkert att du får prata imorgon. Ibland behöver en boka tid. Jag ska göra allt jag kan för att du ska få prata på en gång. Jag kommer att vara där som stöd hela tiden. Om du vill såklart."

" Ja det vill jag till en början."

" Absolut då gör jag det."

" Jag älskar dig och är alltid med dig och kommer alltid vara till 100%. Även om det inte funkar vilket det borde göra för Petter  är bäst och han kommer prata ut med både dig, Magnus och mobbarna. Jag lovar.

"Jag älskar dig med det kommer vara vi två för alltid."

"Ja det kommer det."

Du och jag för alltid❤Where stories live. Discover now