Impossible [ Dramione ]

Kapitel 5

Efter Hermiones och Dracos "lilla möte" i Sjukhusflygen stötte dom inte på varandra på ett tag. Hermione ignorerade honom helt och hade börjat tillbringa mer och mycket mer tid tillsammans med Ron på den senaste tiden, vilket störde Draco en aning. Vad såg hon hos den där blodsförrädaren egentligen...?

Draco hade faktiskt lyckats att sova några timmar om nätterna de senaste dagarna, vilket han var väldigt tacksam över. Han ville inte behöva åka in till Sjukhusflygen igen. Han hade behövt stanna där i tre dagar och Madam Pomfrey hade frågat om massa detaljer, vilket Draco helst inte ville gå in på, så han fick dra en lögn om att han hade så mycket läxor att han inte hade hunnit med att få någon sömn.

Lektionen i Örtlära tillsammans med Hufflepuff skulle snart börja och Draco stod lutad emot väggen till växthuset tillsammans med Crabbe och Goyle när han såg Potter, Weasley och Granger en bit ifrån dom.

"Hörni, följ med mig", sa Draco till de två andra Slytherineleverna innan han började att gå. Crabbe och Goyle lydde vad än Draco sa åt dom att göra, så hade det alltid varit. De var till stor nytta när han behövde något, men de var inte speciellt smarta. Slyhterinpojkarna gick fram mot de tre Gryffindorarna som suckade ljudligt när dom såg vilka som var påväg mot dom.

"Vad vill ni?" frågade Potter och såg irriterat på Draco.

"Du tror att du är så kaxig Potter", flinade Slytherinaren och tog ett steg mot Pojken-Som-Överlevde. "Men egentligen är du bara en feg liten-"

"Stick Malfoy", sa Weasley hotfullt vilket fick Draco att flina ännu mer. Att Potter och Granger ens ville umgås med en sådan fattig blodsförrädare som honom.

"Vad gör du annars? Förhäxar dig själv så att du spyr upp sniglar?" Han tänkte tillbaka på den gången för flera år sedan, då han hade kallat Granger för Smutsskalle och Vesslan hade blivit så förbannad på honom att han hade försökt kasta en trollformel på Draco, men istället träffat sig själv pågrund av att hans trollstav var trasig. Crabbe och Goyle skrattade högt åt kommentaren och Draco flinade åt Weasleys ansikte som blev rödare och rödare för varje sekund. Han var väldigt lik en tomat, enligt Draco.

"Bry dig inte om honom, Ron."

Draco vände blicken mot Granger som hade tagit tag i Weasleys hand och försökte att få med honom här ifrån. Men Weasley rörde sig inte ur fläcken. Slytherinaren såg på deras hopflätande händer och fnös. Sedan var det som att orden bara lämnade hans mun, utan att han kunde göra något för att stoppa dom.

"Granger, hur kan du gå och bli tillsammans med en blodsförrädare som Weasley? Han kommer knappast kunna göra dig lycklig. Du förtjänar bättre än honom."

Hade Draco just sagt det där?

Han hade verkligen inte tänkt att säga det där.

SKIT.

En tystnad spred sig och Weasley öppnade munnen för att säga något men stängde den sedan igen och stirrade på Draco. Granger stirrade på Draco. Potter stirrade på Draco.

Alla stirrade på Draco.

"Crabbe, Goyle, vi sticker", mumlade Draco sedan och skyndade sig ifrån platsen in till växthuset utan att någon hann fundera på vad det egentligen var han just hade sagt.

Hade han nyss sagt till Smutsskallen att hon förtjänade bättre än Weasley och att han inte kan göra henne lycklig? Vem säger något sådant till någon man hatar...? Tydligen så gjorde Draco det.

Draco måste ha varit väldigt trött, det är den enda förklaringen till varför han sa som han sa. För han brydde sig inte om Smutsskallen.

Inte det minsta.

-
In the end, we only regret the chances we didn't take.