Kapitel 8 2016-10-29
Se aldrig ner på någonting, sluta aldrig älska, sluta aldrig njuta under stunderna som gör dig lycklig. En dag, kommer någonting knäcka dig, inombords, vrida din mage upp och ner. Du kommer tappa andan, och undra vad fan du gör här.
Det enda som klamrar sig fast vid mina tankar är ett papper, ett ynka papper har förstört hela min familj. Vi fick inte ens lite medlidande. "Tyvärr, så måste detta ske omedelbart" stod det och jag bara skrattade åt deras miner, allt var väl bara ett skämt?
Sedan började mamma plötsligt gråta.
YOU ARE READING
Sexton år
Teen Fiction"Jag var sexton år, tre månader och 19 dagar första gången vi sågs. Du stod på andra sidan av den sunkiga lägenheten, med flaskan i handen och blicken fäst vid min. " 2016-10-06 Omslag @hedaxaren Kärlek, aurora
