Vägen till Hjärtat (Pausad)

kap 3

Drakdalen är fantastisk. Den lilla byn med runt femton hus var byggd i mitten av dalen och förutom de små bostadshusen finns där en liten skola ett värdshus, en ganska stor sjö och en flygbana. Människorna värkar vara oerhört snälla och alla har någon sorts kraft. Jag har fått en tillfällig sovplats hos den gamla damen, som presenterat sig som ledare över byn. Hon har sagt att vi ska kolla min kraft imorgon och jag är så nervös att jag knappt kan såva.
Jag ligger där i en utav hennes extrasängar och tänkter på om jag ens kommer att få nån kraft. Efter minst två timmar har jag bestämt mig för att inte tänka på krafterna mer och gled istället in på ämnet pojkar. Varför, var det första jag tänkte. De som fans i byn var mycket äldre än mig, men Nisi som den gamla damen heter sa att det fans en by i närheten, va, med nästan bara fjortonåringar. Jipie, tror jag. Det är antagligen där jag ska bo när de fått reda på vilken kraft jag har, tänker jag och somnar.

När jag väl vaknar dagen därpå är klockan ganska mycket. Men när man har blivit jagad genom halva riket får man väl ha lite sovmorgon, eller?
Med mina gamla kläder på och håret som nu var hur tovigt som hällst, uppsat. Går jag ut till Nisi som sitter och samtalar med en man i fyrtioårsåldern. De båda kollar upp när jag kliver in i rummet och mannen slår ihop händerna och ser väldigt nöjd ut.
"Så du är den nya tjejen!", utropar han entusiastiskt.
"Japp", svarar jag.
"Å, jag är Nisis son. Du kan kalla mig Reki som alla andra"
"Viline", säger jag och skakar hans nu utsträckta hand.
"Det är Reki som ska kolla vilken kraft du har, gumman. Herregud så där kan du ju inte se ut", muttrar hon och föser iväg mig till hennes eget sovrum.
"Det här med att kolla vilken kraft man har är en sak för allmänheten, vet du", säger hon och drar ut en enkel vit klänning.
"Använder inte klänningar", hinner jag säga innan hon fått på mig den.
"Använder inte klänningar?", frågar hon snopet och vänder sig mot mig. Jag bara skakar på huvudet och lägger armarna i kors över bröstet så att hon ska fatta att jag menar allvar. Men Nisi bara suckar och drar med mig till en annan garderob.  Där tar hon fram ett par vanliga skin byxor och en mörkgrön ylleshorta. Jag tar nöjt emot plaggen och trär på mig dem. Till min förvåning passar de min kropp perfekt.
"Du kan väll låta mig kamma ditt hår iallafall?", undrar Nisi och jag nickar. En timme senare står jag med Reki utanför skolan med håret uppsatt i en massa små och stora knutar, flätor och med mörkgröna snören inntraslade. Det käns som om hela landet är här för att kolla på mig och många kommer fram och presenterar sig.
"Det här är Viline", börjar Reki.
"Hon är barnbarn till Tofne som ni alla vet vem det är. Å jag har inte så mycket mer att säga än så om henne", han gör en dramatisk paus och verkligen alla i salen spetsar öronen,"låt oss börja!"
ropar han och alla börjar applådera.  Reki tar tag i min hand och drar med mig till det långa bordet som står mellan publiken och oss. På bordet finns över femtio olika urnor och skålar med massa saker i. Reki drar bort mig till den första som är en ganska stor urna med bruna linjer farandes överallt på den.
"Du ska bara stoppa ner handen i urnan", svarar han enkelt på min frågande blick. Så, då är det väll bara att stoppa ner handen då, tänker jag och ställer mig på tå och stoppar ner vänsterhanden. Det känns med en gång som om jag drar handen genom jumet vatten och urnans dekorationer börjar lysa i alla möjliga klara färger. Mina fötter lämnar plötsligt golvet och hela publiken drar efter andan. Min hand dras ut ur urnan men jag fortsätter att ha fötterna ungefär en meter över marken. Det käns som en stor hand tar tag i mig och snurrar till så att jag virvlar runt, runt ut mot mitten av den lilla upphöjda scenen jag stod på. Jag flämtar till och mina fingrar börjar lysa och ljuset letar sig upp längs mina armar....

Don don doooon! Vet att jag inte skrivit något så här i slutet innan men det har inte känts nödvändigt då inte så många läsare! Tänkte iallafall att de få som läser kanske tycker det är kul att höra/läsa mina tankar.... Så jeej fortsätt läsa! (Om det finns fler kapitel villsäga) ❤