Anonymous || n.h (Svenska)

31

N I A L L

"Niall!" Rösten som jag fort känner igen som Harrys ekar genom hallen. Jag kan höra honom, hans fotsteg dunkandes mot min dörr.

Jag fortsätter bara packa mina saker och låtsats som att jag inte hör honom.
"Niall!!" Ropar han, dubbelt så högt.
Till slut nåt han min dörr och pojken var arg. Jag behövde inte ens försöka gissa varför han var arg. 
The Hoe skulle ha gjorde detta. 

Harry stampar närmare mig med sina knytnävar och käke spänt. Jag ställer mig upp från min hukande position när han kommer närmare, stirrandes öga mot öga med den ilskna tjuren.

"Du ropade?" Jag himlar med ögonen.

"Vafan gjorde du mot Elizabeth?" Han morrar genom sina hopbitna tänder. 

"Ingenting." Sa jag.

"Ingenting?" Han skrattar humorlöst. "Hon grät hela natten, upprepade ditt namn flera gånger!"

"Synd att jag inte bryr mig." Sa jag och hånflinade.

"Vad gjorde du?" Spottar han, lågor tänds i hans ögon.

"Brydde du dig ens tillräckligt för att fråga vad hon gjorde mot mig?" Min ton sjunker ner med mina mungipor. 

För en halv sekund ser Harry empatifull ut. Men, olyckligtvis, den bitchen har honom fastlindad runt sitt finger så hårt att han är förblindad av hennes falska känslor. 

"När hade jag kunnat fråga henne? Hon storbölade!" Argumenterar han.

"Du verkade inte bry dig när jag gjorde det!" Skriker jag, lika högt. "Du brydde dig inte när det var jag som grät hela natten och ropade hennes namn upprepade gånger."

"Vad pratar du om?" Frågar han bittert.

Jag fnyser. "Vi va tillsammans innan ni nånsin blev 'kära'." Jag använder mina händer för göra citationstecken i luften när jag säger 'kära'.

Harrys ilskna stirrande mjuknar så som sin röst när han säger, "Vad menar du med 'tillsammans'?"

Jag skrattar precis om jag gjort den morgonen när Elizabeth knackade på min dörr. Jag kunde inte kategorisera mitt skratt in i humoristiskt eller humorlöst.

"Vi hade för fan sex, Harry." Jag kokar. "Och hon sa att hon hade känslor för mig och sen nästa dag hoppade hon till dig."

"Nej, hon skulle inte göra det." Svarar han orubblig.

Jag skakar på huvudet, biter mig i läppen och ignorerar värmen som slickar baksidan av mina ögon.  Trycket ökar i min hals.

"Jag antar att du inte känner henne så väl som du tror att du gör." Jag tittar upp, stirrar rätt in i hans ögon, han tittar bort och ner i golvet. "Tittar på mig Harry!" Kräver jag.

Han är rädd för att titta in i mina ögon, att se att jag har rätt.

"Harry." Säger jag mjukt. 

Motvilligt lyfter han huvudet, våra ögon möts. Grön mot blå. Hans ögon drunknar i sympati efter några sekunder. 

"Det är roligt att du inte ens visste hur förstörd jag var," börjar jag, skrattar lite. "ingen märkte, ingen brydde sig. 

"Niall, vi visste inte--"

"Såklart ni inte gjorde!" Jag skrattar högre, några oundvikliga tårar smiter från mina ögon. Mitt skratt var helt klart humorlöst. "Det påverkar inte våran turné eller våran musik, så det spelar ingen roll. Ingen jävel bryr sig om Niall! Niall Horan från One Direction, gud ja. Niall Horan från Mullingar? Inget. Ingen bryr ens lite grann om mina känslor," förutom J... "och det suger jävligt mycket, Harry."

Vid den här laget gråter jag häftigt men jag kunde inte bry mig mindre.

"Vi bryr oss, Niall."

"Men det gör ni inte." Jag hukar mig igen, packar våldsamt. Jag kastar vårdslöst flera klädplagg ner i min väska innan Harry hukar sig bredvid mig och håller min arm.

"Niall." säger han sakta, drar ut på varenda bokstav empatifullt.

"Bara," jag suckar, förtvivlad, "Sluta."

"Niall," fortsätter han, "vi bryr oss om dig:"

"Skit-snack!" Gråter jag, ramlar på rumpan från min hukande position. Jag för mina knän till mitt bröst och drar i mitt hår. "Ingen bryr sig om mig, och även om dom trodde att de gjorde det skulle dom ljuga för sig själv. De bryr sig om mitt kändisskap, mina pengar, inte mitt hjärta."

"Det är inte sant, Niall." Svara Harry mjukt, hans röst spricker. "Vi är i samma båt som dig, vi vet hu du mår--"

"Nej, det gör ni inte!" Min röst blir hysterisk, sprickande som en 13årig pojke. "Ni vet inte hur det känns att inte ha någon. Du har the hoe för guds skull.

Han reagerar inte ens när jag pratar om Elizabeth som 'The Hoe', jag tror att han tror på mig mer än henne just nu.

"Du har mig," hans röst är djup med känslor. "Du har Zayn, Liam och Louis. Du har din familj. Alla är på din sida, Niall."

Jag tar några djupa andetag, varje utblåsning kommer ut skakig. Jag låter mitt huvud bli tungt, ber tyst om att mina tårar ska försvinna.

"Du skulle kanske åka iväg ett tag, ha semester." Säger Harry.

En semester? Vart skulle jag åka? Hur skulle jag kunna rymma när det skulle vara paparazzi och fans förföljandes varje steg? Finns det ens en plats i världen där jag skulle kunna vara ifred?

"En semester?" Jag dra ut varenda stavelse som om ordet aldrig blivit uttalat. Det va det nästan inte. Jag har inte haft semester sen jag var yngre. 

"Ja," Harry sväljer, jag tittar upp och hittar hans ögon fyllda med tårar. Jag undrar om tårarna var för mig eller för han själv. "En semester. Bara chilla ett tag för dig själv. Det kommer vara bra för dig."

Jag nickar, torkar tårarna under mina ögon med händerna. "En semester." Mumlar jag igen och gillar hur ordet smakar på tungan. "Jag skulle behöva en sån."

Men vart ska jag åka?

_ _ _ _ _ _ _ _ _

Long time no see, eller hur? Alltså jag hade nästan helt glömt bort att jag översatte denna bok. Men nu känner jag att jag försöker en gång till, märker jag dock att ingen är intresserad så slutar jag...

p.s ser ni något ord eller mening som ser konstigt så säg till så fixar jag det! också om det finns någonting som jag skulle kunna byta ut mot andra ord, jag är öppen för förslag.

xx Lova