Anonymous || n.h (Svenska)

32

@anonymous_ : 'för du vill alltid ha det som du springer från'

@whocares_ : Come one, come all
You're just in time
To witness my first breakdown

J E S S I C A

Han: Jag förstår inte din tweet.

Han: vad springer du från?

Han: vad vill du ha?

Jag: döden.

*

"Jessie, åh hjärtat!" Två mjuka händer omfamnar mina kinder, en stark lukt av blommor och allting underbart invaderar mina sinnen.

"Hej, mormor." mina mungipor åker upp lite.

"Men, men." utbrister hon och håller mig vid armslängd med händerna på mina axlar. "Du har växt upp."

Jag granskar hennes lilla kropp, hennes längd räcker bara upp till min haka. Hon var klädd i en gammaldags rosa husmors klänning som såg ut som om den var handplockad rakt från 70-talet. Hennes gråa, tunna hår var tillbakadraget i en tajt bulle och hon hade ett vitt förkläder knytet runt midjan.

"Du har inte förändrats över huvud taget." Suckar jag, lättad.

Hon ger mig en kram och en puss på kinden innan hon flyttar sig till Alex. Jag tar den tiden att samla mina tankar och observera min omgivning.

Stället har inte förändrats heller. Det är ett enkelt hem med en eldstad istället för en TV och lukten av hemlagad mat och kärlek.

Mina morföräldrar har ägt denna bed & breakfast sen jag var mindre, då brukade jag spendera mina somrar här. Det är ett ganska stort hem men väldigt exklusivt, bara ett fåtal människor är tillåtna att stanna i taget.

Min mormor sa en gång ett tag sedan att affärerna inte varit så bra som det var när det först startades, vilket är tråkigt. Alla ville fly till London, inte tråkiga gamla Sheffield.

Så, just nu, bor bara mormor och morfar här. Det är bra att vi kommer från en rik familj, så pengar och jobb är inte riktigt en stor grej. Min pappa betalar räkningar i alla fall.

"Åh, din morfar har väntat hela veckan på att ni ska komma!"

Jag ler åt tanken att få se morfar igen. Han är, har varit och kommer alltid vara den viktigaste personen i mitt liv.

"Vart är han?" Säger jag, utan att ens försöka gömma mitt glada ansiktsuttryck. Mormor skrattar innan hon leder både min bror och mig själv längre in i huset, det va sorgset och så tomt.

"Jessie?" Är det första jag hör när jag kliver in i arbetsrummet. "Al?"

"Hej morfar." Sjunger jag innan jag går fram till honom. Han ställer sig upp och kramar om mig.

"Åh, Jessie." Suckar han, rösten djup med känslor. Han behöver inte ens avsluta meningen för att jag ska förstå hur lättad han är att få se mig.

"Jag har saknat dig." Säger jag, kämpandes med tårarna. Han drar ifrån och håller mig en armlängd bort från honom, precis som mormor gjorde.

"Det är så skönt att ha dig tillbaka, Jessie."

Jag önskar att jag kunde säga att jag är tillbaka, morfar, men jag tror inte att jag är det.

__ __

En dag efter min ankomst vaknar jag till att se mormor springa runt i huset som en huvudlös kyckling.

Hon städade och möblerade om och lagade mat samtidigt, det var en rolig syn.

"Mormor," Ropar jag till henne från trappan. "vad gör du?"

"Åh, min kära," sjunger hon, dammande. "Vi har en besökare, en viktig sådan."

Innan jag fick en chans att fråga vem, stack hon en toalettborste i min hand.

Åh, vad kul. Städa skit från toalettskålar.

N I A L L

När jag stod utanför det söta, trivsamma huset, kunde jag inte låta bli att känna mig nöjd.

Jag var i Sheffield, J var här.

Jag vet inte vart hon bor, men jag vet att jag kommer hitta henne. Jag vet hur ser ut, och hon borde känna igen mitt ansikte. Det är oundvikligt att vi kommer träffas.

Vad jag inte visste, var att när jag knackade på den där stora ekdörren, att hon skulle vara på andra sidan.

Jag knackade två gånger och väntade tålmodigt medans jag hörde fotsteg springandes på andra sidan.

Dörren flög upp och en pojke med ljusa blåa ögon stod där. Han hade ljusbrunt hår och var bara lite kortare än mig. Jag har sett honom nånstans.

"Oh my god," hans ansikte lyser upp och han småskrattar. "Min syster kommer flippa!"

Jag skrattar och håller ut min hand för honom att skaka. "Jag heter Niall."

"Jag vet, ditt ansikte är klistrat över hela väggarna i min systers rum," han skakar min han ändå. "Jag heter Alex Cooper."

Han hjälper mig med mina väskor och stänger dörren bakom oss. Lukten av blommor och hembakade kakor slår mig i ansiktet när jag kliver längre in i huset, dämpad musik hörs från övervåningen.

"Lämna dina väskor här en stund, du måste träffa min syster." Han skrattar, springer uppför trapporna och har följer efter.

Vi når en dörr där den dämpade musiken kom ifrån. Alex höll sitt finger mot sina läppar, signalerar att jag ska vara tyst när han öppnade dörren.

När dörren var helt öppnad kände jag på en gång igen låten som spelas.

I mitten av rummet finns en dubbelsäng, eller en scen för tjejen som dansar som en galen person på den.

"WHEN I'M FAT AND OLD AND MY KIDS THINK I'M A JOKE--" Hon sjunger texten, hennes långa hår flyger runt hennes huvud.

"Oi, Jessica!" Alex vrål får hennes huvud att riktas mot våran riktning. Så fort hon får syn på mig skriker hon och ramlar av sängen.

Mina ögon blev stora och jag behövde tvinga mig själv att inte skrika. Det var hon. Min J.

__ __ __ __ __ __ __

Hejsvejs, jag har tänkt översätta några kapitel nu så får de ligga och så lägger jag upp de lite då och då. Märker jag att det blir efterfrågan på de så uppdaterar jag oftare.

xx Lova