Julkalender, The big change

Nine

Dagarna gick, Mona hade börjat skriva mer med sin sms kompis från toaletten, jag hade kommit närmare Fabian. Tro inte att det är någonting mellan oss, vi är hundra procent kompisar. Justin hade det inte hänt så mycket med. Jag träffade honom ibland när han var hos oss för att träffa Mike, men vi pratade inte direkt.

Jessica hade häromdagen sagt till mig att jag var tvungen att hjälpa till med ekonomin i huset. Jag hade snabbt tjafsat emot om att inget annat barn i huset behövde det men då börja hon förklara om allt med min mammas död, vilket jag absolut inte orkade.
"Okej, fixa ett jobb åt mig bara" hade jag slängt ut mig, vilket jag såhär i efterhand ångrar mig extremt mycket för. Jag hade fått sluta i både boxningen och brottningen för att hinna jobba efter skolan, fotbollen vägrade jag sluta i.

Nu var jag iallafall påväg till jobbet som Jessica hittat åt mig. Jag har absolut ingen aning om vad jag ska jobba med utan följde bara gpsen i min mobil.
"Snäääälla Brook" Gnällde Mona som jag pratade med i telefonen. Hon hade bestämt träff med sin sms kille på stranden imorgon. Jag var ytterst tveksam till att lägga min lediga tid på en lördag till att hänga med en kille som lika gärna kunde va en 70 årig peddofil som tänkte våldta oss på någon öde strand tills polisen hittade oss döda i en hög på marken dagen efter. Eller vem vet, dom kanske aldrig skulle hitta oss. Ingen hade la märkt om vi två var borta?
"Varför skulle jag göra det Mona?"
"För att du gillar mig?"
"Tänk om han är ett peddo"
"Men han är inte det, vi har snapat! Snälla Brook du har tusentals killar runt dig, kan inte jag få ha en?" Sa hon tjurigt.
"Mona, Jag har inte en enda liten kille som vill ha mig, jag är genomskinlig för omvärlden och så är det bara"
"Justin" sa hon som om det vore självklart "och Fabian" fortsatte hon.
"Hade Justin vart en gnutta intresserad utav mig så hade han pratat med mig! Och Fabian är jag bara kompis med, skärp dig!" Nu var det min tur att bli arg. Hon pratar med mig som att jag har världens bästa liv och att alla vill ha mig. Hon har ju iallafall en vanlig jävla familj och inte dom djävulska systrarna som jag har och en styvmamma som kan göra precis vad hon vill med mig utan att behöva ta något ansvar.
"Okej, förlåt! Jag vill bara ha med dig"
"Okej, jag följer med bara jag får gå när jag vill" sa jag tjurigt till svar.
"Okej tack, du är bäst!! ta med Fabian om du vill!" Tjöt hon glatt.
"Okej vi får se, men jag tror jag är framme nu, hejdå" svarade jag och la på samtalet innan hon hunnit svar.

Framför mig var det en stor tegelbyggnad. Det fanns många, mörklagda fönster som man inte såg in genom och en gigantisk dörr med vakter utanför. En rad med skrikande tjejer stod i en stor klunga och skrek/sjöng olika låtar som jag inte ens kunde urskilja. Vad fan är det här?

Jag puttade mig lite tjurigt genom klungan och gick fram till vakterna. Jag visade ett papper som Jessica gett till mig tidigare under dagen och dom nickade smått innan dom öppnade dörren till mig. Innanför var det stort och vitt. Det första som jag kom in i var en hall där folk hade ställt sina skor i prydliga högar. Jag gjorde som dom och gick sedan vidare till en stor korridor.

Scooter Braun

Stod det på första dörren och jag knackade försiktigt på den. Jag hörde någon ställa sig upp där inne och någon sekund senare så öppnades dörren. En man i 35-årsåldern öppnade dörren. Han hade brunt hår och lite stubb på hakan.
"Hej!! Brooklyn?" Frågade han glatt och jag kickade.
"Jag är ledsen men jag har ingen aning om vad jag ska göra här! Det enda jag vet är att jag ska jobba, men inte hur" sa jag lite nervöst och kliade mig i nacken.
"Jag kan visa dig runt så förklarar jag samtidigt" sa mannen framför som jag antar heter Scooter.

"Detta är ditt kontor, där kommer du spendera det mesta av din tid" sa han och pekade på en dörr några meter efter hans.

"Här kommer du också vara ganska mycket" sa han och öppnade dörren till en stor danslokal. Om jag var förvirrad innan så blev det tusen gånger värre nu.

"Det sista av din tid kommer du antagligen vara där inne" sa han och pekade på en stor svart dörr i slutet på korridoren.
"Vi kan gå in för nu men vi måste vara tysta" sa han och jag smög chockat efter honom.

Han öppnade dörren försiktigt och en sångröst fyllde mina öron, wtf? Jag följde efter honom in i rummet och stängde dörren försiktigt bakom mig. Snälla du måste skämta. 

Framför mig stod den livs levande Justin Bieber framför en mikrofon och spelade in en låt. Han stod med ryggen mot oss så han hade inte sett att vi kommit än. Jag rättade försiktigt till min svarta, tajta kjol som satt på min kropp och kollade så att min vita t-shirt inte glidit ner så att jag visade för privata privata delar.

Efter några minuter så slutade Justin att sjunga och ett gäng med gamlingar i en soffa på andra sidan rummet började applådera. Okej, dom kanske var runt 40. Även scooter började applådera så jag stämde in och kollade mig lite diskret om i rummet. Det var mörkt och täckt med några slags kuddar på väggarna. Antagligen för att samla upp ljudet. En soffa var som sagt placerad i andra sidan rummet och bredvid den ett litet bås med mikrofon, där Justin nu stod. Precis bredvid där vi stod så var det placerat två bord med passa olika knappar och olika papper.

Min blick gled tillbaka till Justin som nu stod och tog av sig sina hörlurar. Han vände sig sedan om för att gå ut ut båset men stannade tvärt när han såg mig stå där. När han scannat min kropp så insåg han att han stannat och fortsatte sedan att gå, med en aning rödare kinder.

Heeeej, gårdagens kapitel som jag inte hann lägga ut!! Dagens kommer ikväll