Julkalender, The big change

Thirteen

Jag gick in genom skolans enorma portar och bort till mitt skåp. Skolan var tom som vanligt under denna tiden på morgonen. Jag plockade ihop mina saker och satte mig på en bänk lite längre bort för att kolla mobilen. Inget hade hänt. Gud vad ovanligt. Eller inte. Vem skulle vilja prata med mig?

"Brooklyn?" Sa en förvånad röst och jag kollade chockat upp. Nash.
"Hej" sa jag och log lite smått mot honom.
"Jag ska hämta en hemnyckel av pappas fru som jobbar här, Melody , vet du vart hon är?" Han kollade på mig och jag nickade sakta.
"Jag har henne i svenska, hennes klassrum är det där borta, nummer 208" sa jag och pekade på trädörren längre bort.
"Okej, tack!" Sa han och började gå iväg.
"Föresten, kul att se dig! Du är sjukt snygg" sa han.
"Tack, detsamma"
"Vad heter du på insta?"
"Brooklyn med två y" sa jag och han tackade innan han gick iväg mot Melodys klassrum.

När andra lektionen var klar så gick jag iväg mot mitt skåp för att lämna mina böcker. Jag kände en knackande hand på min axel och jag vände mig om.
"Ska du jobba idag?" Mike kollade på mig och jag skakade på huvudet.
"Jag har fotboll"
"Har du någon nyckel med dig? Jag glömde min hemma" sa han och jag stoppade ner handen i min svarta väska. Jag plockade upp den svarta nyckeln och gav den till Mike.
"Tack"

***

När skoldagen var slut så hade Mona flera gånger gått fram till mig och försökt förklara sig. Varje gång hade jag sagt att jag var tvungen att gå. Varje lektion hade hon satt sig bredvid mig men jag ignorerade henne så fort hon sagt någonting.

Jag satt på bussen mot min fotboll när det plingade till i min mobil.

"Nash Braun vill följa dig"

Jag klickade snabbt på godkänn och klickade på att följa honom tillbaka.

---

Våran tränare ropade att det var dags för att öva på straffar och alla ställde sig på ett led. Jag joggade bort mot målet och ställde mig på mållinjen. Person efter person sköt och jag lyckades rädda alla. Tillslut var det bara Liam kvar. En av våra backar och han skulle seriös kunna skjuta sönder en vägg. Han tog sats innan han sprang mot bollen och sköt rakt upp mot krysset. Jag slängde mig och fick precis bort bollen innan jag ramlade ihop i en hög på marken med min ena hand under mig. Jag kände hur det knaka till och jag ställde mig oroligt upp. En smärta spreds i hela handleden men jag sket i det och ställde mig beredd för nästa skott.
"Hur gick det Brook?" Våran tränare joggade mot mig och jag log fejkat mot honom.
"Det gick bra" sa jag och han kollade bekymrat på mig,
"Precis detta har hänt innan Brooklyn, jag tror inte det gick speciellt bra, kan jag få se din hand?" Sa han och jag sträckte motvilligt fram handen mot honom.
"Den är svullen, gör såhär" sa han och visade med sin hand. Jag försökte röra handen som han visade men lyckades inte ens göra halva rörelsen.
"Den måste röntgas" sa han direkt.
"Michael tar hand om träningen, jag åker tills sjukhuset med Brook" ropade han mot killarna. Liam joggade bort mot oss och kollade chockat på mig.
"Förlåt Brooklyn, hur mår du?" Sa han och kollade oroligt på mig.
"Du gjorde inget Liam, jag landade bara lite konstigt, men jag mår bra" sa jag och log mot honom.
"Förlåt"
"Du kan inte hjälpa det Liam, jag är bara klumpig" sa jag och småskrattade lite. Liam drog in mig i en kram och jag hoppade sedan in i min tränares bil och åkte bort mot sjukhuset.

Två timmar senare var jag klar på sjukhuset. Något ben i armen var brutet och jag var tvungen att gå med gips i 3 veckor, Fuck. Det sämsta av allt var väl att jag inte fick stå i mål på två månader.

När jag kom hem så tryckte jag ner handtaget men förstod snabbt att dörren var låst. Jag stoppade mer handen i väskan men insåg att jag lånat ut min nyckel till Mike. Jag knackade några gånger på dörren men ingen verkade vara hemma. Jag tog upp mon mobil för att ringa Mike och han svarade direkt.
"Var är du?" Frågade jag honom.
"Hos Justin, hurså?"
"Du har min nyckel och ingen är hemma"
"Oj, shit, förlåt, vi håller på att äta så är det okej om jag kommer om en timme, eller vill du hämta nyckeln här?"
"Jag kan hämta den" sa jag och suckade lite irriterat, han kan väl använda hjärnan någon gång iallafall.
"Bra, Justin bor bara 10 minuter bort, *******vägen 27. "
"Okej, jag åker nu"

Jag hoppade upp på min moppe och följde beskrivningen på kartan, så gott som jag kunde med min brutna handled. När jag var framme så stod jag framför ett vitt hus, ganska likt vårt. Jag låste moppen och gick sedan bort mot ytterdörren. Jag ringde på klockan bredvid och några sekunder sedan så öppnades den.
"Brooklyn?" Framför mig stod Pattie. Hon drog snabbt in mig i en kram.
"Vad gör du här?" Sa hon och log.
"Jag är syster till Mike, han har min hemnyckel och ingen är hemma" sa jag och hon skrattade lite.
"Känns absolut som någonting han skulle kunna göra"
"Mike?!" Ropade hon och sekunden senare så hördes klampande fotsteg i trappan. Tillslut såg jag Mike, med Justin bakom sig.
"Vad har du gjort med din arm?" Mike kollade skräckslaget på mig.
"Bröt den på fotbollen" sa jag och ryckte lite på axlarna.
"Okej, här är nyckeln" sa han och sträckte fram min svarta lilla tofs.
"Tack"
"Hur kom du hit?" Frågade Justin som stått tyst innan.
"Moppe?"
"Kan du köra med armen?"
"Helt okej" sa jag och log tacksamt mot honom.
"Jag kör dig" sa han och innan jag hunnit svara så höll han redan på att ta på sig sin jacka.
"Du behöver verkligen inte"
"Jag vill"

Jag följde efter Justin ut och jag gav honom nycklarna till min moppe. Han satte sig på den och jag hoppade upp bakom honom och virade armarna löst runt hans midja.
"Jag tror du behöver hålla i lite hårdare" sa han och jag tog ett stadigare grepp om honom. Jag kände hur han spände sin mage och jag skrattade lite åt honom.
"Tönt"

När jag läser kapitlet nu efteråt ser jag hur rörigt d är... sorry! Hoppas ni haft en bra lucia<33
/Linnéa