En Försvunnen Satyr

Kapitel 3 - Grover får ett utbrott

Annabeth
Tyra

Jag satt på verandan och spelade ett parti schack med Keiron när jag såg rök komma upp från skogen.
"Keiron!" Jag pekade dit.
"Gå i förväg och kolla. Det är säkert Leo igen. Jag ska bara komma ur den här förbaskade rullstolen", sa han.

Jag sprang dit. Jag tänkte att det säkert var Leo som Keiron sa. Han kanske hade fått för sig att tända en liten brasa så att lilla Calypso inte skulle frysa. Jag intalade mig att det bara var Leo. Skyllde allt på honom. För jag ville inte tänka på vad jag kunde tänkas se när jag kom fram. Jag bad en tyst bön till Athena i huvudet: Hej mamma! Kan prata med ödesgudinnorna? Jag tycker att de mobbar mig. Jag hörde åskan mullra ovanför mig. Kanske betydde det att mamma hade pratat med ödesgudinnorna eller så betydde det bara att Zeus var sur för att jag kritiserade mitt liv som halvgud.

När jag kom fram till skogen blev jag så chockad att jag bara stod och gapade. Skogen brann! Nej!
"Annabeth!" Percy sprang mot skogen med vattenhinkar i händerna. "Hjälp mig att bära!"
Jag tog några hinkar och sprang mot lågorna och röken. Det var svårt att andas i närheten av elden. Det var nästan som att vara tillbaka i Tartatos igen. Jag rös. Att släcka bränder var ju något jag på grund av Leo gjorde nästan varje dag, men det här var annorlunda.

Jag kunde skymta Leo som sprang runt bland lågorna och förgäves försökte släcka. Efter några timmar hade vi släckt halva skogen med hjälp av alla på lägret. Percy gick fram till Leo.
"Du, det är ingen idé. Jag släcker."

{ Time skip }

Vi hade släckt hela skogen nu. Jag gick runt i skogen för att kolla om det var något brinnande kvar. Percy hade försvunnit. Jag kunde inte hitta något brinnande, men jag hittade tillslut Percy. Han satt på huk framför ett förkolnat träd. När jag kom närmare såg jag att han höll om Grover. Jag sprang dit och satte mig brevid Percy.
"Vad har hänt?" frågade jag Grover mjukt. Han grät. Percy gav mig en blick som tydligt sa att vi inte skulle ta upp det. Jag nickade mot honom och kramade Grover. Leo och Calypso gick förbi och Leo stannade och satte sig på knä framför Grover.
"Vad här hänt mannen?" frågade han. Grover ställde sig plötsligt upp. Han pekade anklagande på Leo.
"Det var du!" viskade han med darrande röst.
Leo suckade. "Vad har jag gjort nu då?"
"Du brännde upp skogen!" skrek Grover. Han var sig verkligen inte lik. Han störtade mot Leo, men Leo självantände och Grover backade undan.
"Det var inte jag! Inte Ediola heller!" Leo slutade brinna och jag och Percy fick hålla tillbaka Grover för att han inte skulle slå Leo.
"Se bara vad du har- vad du har gjort med Ene!"
Jag flämtade till. Att jag inte fattat det! Det förkolnade trädet var Enes!
Grover satte sig ner igen och började snyfta. "Hon var väldigt känslig mot värme."