Du är bara en jävla fet drama queen- MG

Gud hjälp oss...

Marcus perspektiv *

Jag och Madde sitter och pratar när hon helt plötsligt faller i hopp. Jag hinner fånga upp henne innan hon faller till golvet. "Madde... Madde vakna" säger jag och skakar på henne. Men inget händer.  Martinus kommer fram till oss. "Vad hände?" Frågar han. "Jag vet inte... vi satt och prata och i nästa sekund föll hon i hopp" säger jag med gråten i halsen. Vad är det som händer. Hennes mamma och många andra vuxna kommer fram till oss. Jag berättar vad som har hänt. Jag börjar gråta. Under den tiden vi har varit i Danmark så har jag blivit kär i Madde. Ja, jag Marcus Gunnarsen är kär i Madde. Hoppas bara inget allvarligt hänt.

Hon öppnar ögonen. "Madde?" Säger jag glatt med ett leende. Men mitt leende försvinner snabbt när jag ser att Maddes ögon är helt svarta. "Madde, det finns ingen Madde här. Här finns bara Nikolina" skrattar en kall kvinnoröst "ur" Madde. Hon ställer sig upp och snart svävar hon.
Många börjar springa mot utgången, men alla dörrar är låsta. Nikolina/Madde bara skrattar elakt åt dem.

"Ni är så patetiska, vet ni det?" Skrattar hon. "Vad har du gjort med Madde" skriker jag mot henne. "Madde, Madde. Oh du menar den patetiska lilla Madde. Hon är inte här just nu. Och hon kommer aldrig tillbaka" skrattar hon samtidigt som svart rök dyker upp överallt. "Martinus, du fullgjorde inte din uppgift sista gången. Gör mig inte besviken igen" säger Nikolina och tittar på Martinus. "Martinus vad pratar hon om?"frågar jag. Han tittar bara tomt på mig. Han börjar gå i mot mig. Tror han är i någon slags trans. Gud hjälp oss...

Maddes perspektiv*

Jag är inlåst. Inlåst i mitt eget huvud. Jag sitter i en bur fastlåst med kedjor. Framför mig på en typ "TV" visas vad som händer just nu. Nikolina har fått Martinus till att attackera Marcus. Marcus spring. Tänker jag. Han måste klara sig. Jag måste hitta ett sätt att ta mig ur denna situation. Jag drar och kämpar med kedjorna. Jag måste komma loss. Jag kan se Marcus och Martinus slåss. Martinus börjar få övertaget. Det värsta är att Martinus vet inte vad han gör. Han är i en trans. Jag känner paniken komma. Jag kan klara detta...

Marcus perspektiv*

Jag och Martinus slåss. Jag vet att han är i nån slags trans, men jag vill inte slå min bror. Några män kommer fram och lyfter i väg honom. Jag ställer mig upp och går med skakiga med över till Nikolina.
"Madde, jag vet att du finns därinne nån stans. Jag tänker inte ge upp..." säger jag. "Du är så dum Marcus, hon kommer aldrig tillbaka." Skrattar Nikolina. "Madde, jag tror på dig. Du måste kämpa. För jag kan inte leva utan dig. Jag är så ledsen för vad som hände i första klass, och jag ångrar det varje dag. Jag... jag har blivit kär i dig Madde. Nej, inte kär. Förälskad i dig. Jag älskar dig Madde" säger jag och tårarna bara rinner. Jag försöker öppna munnen för att säga något mer, men det går inte. Jag kan inte röra mig. Har Nikolina "förtrollat" mig också...?

Hejsan på er. Hur har ni det. Vad tror ni kommer hända med Marcus? Kommer Madde få tillbaka konstollen över sin egen kropp? Älskar Madde Marcus?
Puss😘❤️