Nej, inte Marcus Gunnarsen, jag kommer fortfarande ihåg, har fortfarande mardrömmar av vad som hända. Varför skulle han komma nu o förstöra allt?!
Boken handlar om tjejen Madde, hon flyttade till Danmark när hon var 8 år, pga Marcus Gunnarsen. Han...
Nu var det torsdag o dags att gå till skolan. För att retas lite med killarna satte jag på mig kläderna dem hade valt till mig igår...
Hoppla! Dieses Bild entspricht nicht unseren inhaltlichen Richtlinien. Um mit dem Veröffentlichen fortfahren zu können, entferne es bitte oder lade ein anderes Bild hoch.
Men jag sminkade mig ordentligt, inte blåa kinder eller svarta ögonlock. Ja ja, när jag kom till skolan såg jag hur Rune tittade förvånad på mig. "Madde vad är det du har på dig?"frågade han. "Bara dem kläderna killarna valde till mig igår" skrattade jag. "Vad gillar du det inte?" La jag till. "Jo, det är bara att du inte brukar ha sånna kläder på dig.." sa han nervöst. Jag han inte svara för Tinus kom. "Hej Madde" sa han glatt. "Jag gillar dina kläder". Skrattade han. "Tack så mycket, tyckte ni killar valde så fina kläder igår så jag bara behövde ha på mig det". Skrattade jag tillbaka.
Jag kunde se Marcus i bakgrunden, han tittade skamset ner i marken. "Kan du ursäkta mig ett ögonblick?" Sa jag till Tinus. "Självklart". Svarade han.
"Hej, Marcus" sa jag bara o tittade på Marcus. "Hm hej Madde" sa han nervöst. "Hur.. hm.. har du det?" Fortsatte han. "Jag har det bra, trivs bra med killarna i klassen, dudå?" Svarade jag bara. "Har mått bättre", sa han, man kunde se ett litet leende. "Du Madde jag vill bara säga förlåt för allt som hände när vi var små..." sa han försiktigt, som om han var rädd att jag skulle attackera honom. "Det är okey" svarade jag bara kort. Som tur var kom Simon in i klassrummet så jag behövde inte prata mer med Marcus.
"Hej Maddepadde" sa han glatt. Han kallar mig Maddepadde ibland. "Hej Simson" svarade jag. Yes jag kallar honom Simson ibland. "Vad fin du är idag," sa han som en riktig gentleman. "Vilket gott humör du var på idag". Sa jag muntert. "Du vet Andreas i 9 klassen?" Sa han. "Du menar den där killen som är ett år äldre än dig som du är kär i?" Frågade jag. Det är kanske något jag behöver berätta, Simon är bisexuell. Han gillar både tjejer o killar. "Ja, men han har frågat om jag vill bli tillsammans med honom!!" Utbrast han. "Nej vad kul!" Skrev jag av glädje tillbaka. "Det är ju fantastiskt! Så var är han nu? Jag vill träffa min bffs pojkvän!" Sa jag.
Okey det blev ett märkligt kapitel. Hoppas ni gillade den. Vill bara säga att jag inte har något i mot Marcus om ni trodde det
