Trust ||o.m

|4|

Oscar❤️ 00:07
Hey beautiful

Jag ler när jag ser mobilskärmen lysas upp av meddelandet. Snabbt slår jag fast fysikboken och kastar mig på sängen med telefonen i mina händer. Det tar inte länge innan jag skickar iväg mitt svar och ler ännu större.

Jag 00:10
Hey fuckboy

Oscar❤️ 00:10
Eyyy

Ett litet tyst fnitter bubblar ur mig, han gör mig så sjukt glad av att bara finnas.

Oscar❤️ 00:11
Du, tänkte säga att jag inte slipper till skolan i morgon

Jag 00:11
Jaha, är du sjuk?

Oscar❤️ 00:12
Näe, blev utsängd för det där med Sebbe

Leendet suddas ut direkt. Utan Oscar i skolan har jag ingen att vara med. Ingen att prata eller äta lunch med. Felix har nu fritt fram att kasta skit på mig.
Dessutom har han alltså också ljugit för mig om att inget allvarligt hände.

Jag 00:13
??
Varför sa du inte det innan? Det var ju bara ett snack med rektorn sa du?

Rastlöst svänger jag mig om i sängen och funderar på om jag faktiskt borde ringa till honom. För det är dock lite underligt att han sms:ar då han alltid brukar ringa om det är något han vill.

Oscar❤️ 00:14
Tydligen inte. Förlåt, glömde säga och det e ju inte så allvarligt. Det e bara en dag så ville inte oroa dig i onödan

Jag fnyser och kastar frustrerat bort telefonen bredvid mig. Gnuggandes med händerna mot pannan hinner jag tänka att själv också stanna hemma imorgon. Men då skulle jag måsta ta igen allt jag missar, vilket vore ännu jobbigare.

Telefonen för ifrån sig ett nytt meddelande ljud och jag lyfter upp den med ett suck.

Oscar❤️ 00:15
Nora?

Jag 00:15
Ja okej, godnatt

Mitt svar är inte alls likt mig. Men just nu har min ork till att bry mig försvunnit totalt och när telefonen får ett nytt meddelande låter jag den bara vara.
Det här är inte heller likt Oscar. Känslan av att han ljuger är som en klump i magen på mig, men jag har lovat att lita på honom. Det ända jag kan göra är att lita på honom nu, för det har jag ju lovat?

Ensam går jag, på den asfalterade skolgården där det kryllar av elever som är påväg att börja en ny tung dag av sina liv. När jag börjar tänka, måste jag vara den ända som är ensam. Alla andra runt om verkar ha folk de hälsar på, skrattar med och litar på. Men inte jag.

Något vått landar på min vrist och med det samma stannar jag upp. Det är tydligt att det är spott som hamnat där och jag rynkar äcklat på näsan.

"Nåmen är det inte Ogges brud?" Säger en hånande röst bakom mig. Den får mig att vilja kräkas på direkten. "Eller kanske han redan hittat en ny?" Fortsätter rösten med ett skratt.

Jag vänder mig om och ser honom ståendes där med några från hans och Oscars gäng. De alla bär på ett stort flin medan deras blickar borrar igenom mig.

"Är det så, han hittade en ny?" Frågar Felix med en nöjt flin.

"Nej" säger jag med en stark och bestämd röst medan jag i själva verket skakar. Denna männsika har gjort sådana saker mot mig som ingen vet om, inte äns Oscar, och som jag inte heller klarar av att prata om.

"Inte? Var är han då?" Skrattar Felix igen och ser sig runt. Sedan nickar han nöjt. "Ja, hemma med någon anna eller hur?"

Jag vill inte tro honom, men något inom mig vrider sig och gör mig osäker. Tänk om? Nej. Jag litar på honom.

"N-nej, han är utstängd idag" svarar jag med en hård men osäker röst. Felix spricker upp i ett större flin. Han kläckte mig.

"Vem skulle vilja ha dig egentligen? Du är bara en jävla äcklig hora som tror att du kan få Ogge Molander att falla för dig?" Skrattar Felix. Han ser på mig länge innan han fortsätter.

"Tror du verkligen han vill ha dig?" Denna gång spottar han på mina skor. Sedan knuffar han mig lätt och rynkar på ögonbrynen. Ser på mig från topp till tå.

"Har du inte fattat att han bara spelar med dig? Alla spelar med dig. Vore det inte bättre om du inte fanns?" Då tystnar alla.

Jag slutar andas, står bara där och ser på honom. Vad har jag någonsin gjort mot honom? Vad har jag gjort som får honom att hata mig så mycket? Att alla hatar mig så mycket. Vad har jag gjort?

"Du jag tror det räcker, hon kommer tjalla för Ogge" Säger en av killarna i gänget. Jag lyfter upp min blick mot honom. Det är Mathias, en av Ogges bästa vänner.

Felix släpper inte taget om sitt flin, han vinklar på huvudet och öppnar sin mun.

"Nej, det kommer hon inte" säger han med säker röst. "För hon vet vad som händer" avslutar han och tränger sig förbi mig med tändaren i handen och ciggen på läpparna.

För han vet att han har rätt. Jag kommer inte berätta, jag kan inte. För jag vet vad som händer, och det skulle förstöra allt.