Inte ett ord har yttrats sen Oscars sammanbrott, men tårar rinner fortfarande ner för hans kinder där han sitter bredvid mig i soffan hemma hos honom. Hur mycket jag en vill göra allt bra för honom så vågar jag inte, han blir arg när man pratar om hans mående, så arg.
Nervöst pillar jag på mina naglar när Oscar plötsligt reser på sig och går iväg, mot toaletten där han låser in sig själv. Minuter passerar och tillslut reser jag på mig och går försiktigt bort mot dörren och lägger örat mot det svala träet så tyst jag kan, vågar inte störa, vågar inte fråga hur han mår. Men det enda jag hör är vatten från kranen som spolas på fullaste tryck där inne. Jag trycker örat ännu lite mer mot dörren och då urskiljer jag de hjärt skärande snyftningarna från min vackra pojkvän som döljts av det rinnande vattnet. Det hugger till i hjärtat och jag känner själv hur jag bara vill gråta, hatar att veta att han är ledsen.
Plötsligt stängs kranen av och i panik springer jag mot soffan, rädd för att bli upptäckt. Jag slänger mig bland de mjuka kuddarna precis sekunden innan Oscar kommer ut med svullna kinder och rödsprängda ögon. Han går mot mig i soffan med blicken ner sänkt, allt för att inte möta min blick. Han sjunker ner bredvid mig och pillar nervöst på sina fingrar, som han alltid gör när han är just nervös. Försiktigt sträcker jag fram min hand för att vidröra hans fingrar, det är då jag märker hur ovanligt röda och svullna de är och förvånat kollar jag upp på Oscar.
Vad har han gjort
_________________
oj inte uppdaterat denna på över ett år?? Haha men tänkte ta upp och börja göra det igen så får vi se
Jag är väl medvetande om att detta kapitel sög
YOU ARE READING
"The boy with ballet shoes"
Fanfiction"Princess, keep your ballet shoes on and dance so you can be beautiful"
