"The boy with ballet shoes"

7

The scientist - boyce avenue trigwell

Oscar

Jag trummar irriterat på ratten när det röda stopp ljuset lyser framför mig och vägrar slå om till grönt.
Felix har inte svarat på mina sms eller samtal på hela dan, och det betyder bara en sak, det gör det alltid. När han ignorerar mig så klarar han inte av trycket, han klarar inte av att hantera att han ska bli perfekt.
Ljuset slår äntligen om och jag trampar gasen i botten.

När jag kommer fram till felix lägenhet slänger jag mig snabbt ur bilen och springer upp för trapporna innan jag sliter upp dörren, genast trampar jg i någonting och jag svär högt för mig själv när jag inser at det är en spya.
Mina steg styrs ut mot vardagsrummet där jag möts av det jag fruktat.
Överallt ligger det chips påsar, choklad papper och glass kartonger och mitt i allt ligger felix.
"Va fan har du gjort?!" Skriker jag och springer fram och sliter upp den livlöse killen ur soffan, jag skakar honom febrilt tills hans gröna skräck slagna ögon möter mina.
"Vad har jag sagt om att ignorera mina sms och samtal?! Du vet vad jag måste göra nu!" Jag slår till honom hårt över kinden och släpper hans sköra kropp ner i backen, han kvider till och någon ting hugger till inom mig, men jag skakar av mig det och sätter mig med all tyngd jag har grensle över honom.
" Är detta tacken för att jag hjälper dig?! Att jag hjälper dig att bli perfekt?" Väser jag och slår till honom över kinden ännu en gång, hans ögon kantas nu av små tårar och det hugger ennu en gång till inom mig.
"F-förlåt s-ir men jag var så hungrig"
Hulkar han fram med en darrande läpp.
"Äter man kan man inte bli perfekt och det vet du. Gå till toaletten nu och gör det jag lärt dig! Okej?!"

Felix nickar snabbt och reser sig upp och släntrar iväg mot toaletten.
När han är utom synhåll faller jag ner på knä mitt på golvet och låter tårarna falla.

Fan Oscar fan.

______

"Kom älskling du måste duscha" mumlar jag och lyfter upp felix i min famn som somnat med huvudet lutat mot toalett stolen. Hans hår är fullt med spya och jag suckar innan jag drar av honom hans vita spets trosor och mig mina boxers. Hans kropp lutas tungt mot mig när vi går in i duschen och jag låter det aningen kalla vattnet åka ner för våra kroppar. Felix lutar sig trött mot mig och studerar min kropp noga, hans fingrar åker upp och ner för min kropp och jag ler svagt åt synen, synen av hans vackra ansikte som skådar mig. När hans tunna fingrar åker ner längs min arm stannad hans rörelse plötsligt och över går till att stryka mig långsamt över vad jag vet är märkena på min underarm.
"Oscar vad är.."
"Inget felix, inget" väser jag argt och drar åt mig armen innan jag ger honom ett hårt slag på kinden. Hans ögon dränks snabbt av tårar innan han stormar ut ur duschen.

Jag suckar tungt för mig själv innan jag också går ut ur duschen och följer spåren av hans blöta fotavtryck på parkett golvet. Jag hittar honom under täcket i hans säng. Jag bryr mig inte om att ta på mig några kalsonger då jag vet att han också struntat i det utan jag lägger mig bara ner bredvid honom.

"Förlåt älskling, förlåt för att jag slog Dig men första gången var jag tvungen, du måste lyssna för att bli perfekt okej? Och andra gången så får du aldrig fråga om det igen okej?! Det är verkligen inget" Mumlar jag mot felix sammetslena hår.
Han hummar trött för sig själv och gosar ner sitt huvud mot mitt bara bröst.
"Jag vet Oscar jag vet att du bara vill hjälpa mig, och tack. Du gör mig perfekt, men du kommer aldrig göra mig lika perfekt som du"

Och just när de orden yttras från hans läppar faller en ensam tår ner för min kind, för långt inom mig vet jag redan den isande och smärtsamma sanningen.

"Aldrig lika perfekt Oscar, aldrig"

____________

Jag hatar Oscar, jag hatar detta kapitel.

Aja nått på 600 ord iaf de ä la ok elle?

Kommentera och rösta så blir jag glad.