I resterna av dig

11

Det står mycket i din dagbok.

Jag citerar:

Jag vill inte leva. Vad är det för mening med att leva när jag mår såhär? Jag är bara en påfrestning för världen. Allt vore så mycket bättre om jag inte fanns mer.

Men jag älskar Leo. Min fina lillebror. Jag fattar inte hur han orkar med mig. Jag fattar inte hur han kan bli så glad av att vara med mig. Jag vet inte hur mycket han vet om mig, men det behöver jag heller inte veta. Det är skönt att prata om annat än om hur jag mår. Det är skönt att prata om läxhögar, klasskamrater, lärare och allmänna observationer.

Och även om jag inte vill leva, vill jag inte dö.

Eller vill jag dö?

Jag vet inte.

Jag har faktiskt ingen aning.

Din handstil är spretig och slarvig. Jag minns att din hand hade svårt att hinna med när du skulle få ner dina tankar på papper. Jag stryker lätt med pekfingret över blyertsen. Anteckningen är daterad till den sjunde september tjugohundrasexton.

Sextioåtta dagar innan jag hittade dig.