Marken försvann under mina fötter.
Du var så stilla.
Så stilla där du hängde i snaran.
Du var så slapp. Livet hade runnit ur dig.
Och att du lidit så under dina sista år i livet var det som plågade mina dagar och nätter. Att du burit på så mycket ångest, självhat och tankar om meningslöshet. Det var det som smärtade mig inifrån och ut. Det och att du aldrig mer skulle komma tillbaka. Att du aldrig mer skulle le och skratta. Att jag inte längre skulle kunna krama dig.
ESTÁS LEYENDO
I resterna av dig
Historia CortaJag hörde inte vad de viskade, men jag visste. "Kolla, där är han vars bror tog livet av sig."
