En larvs liv: baserat på en osann berättelse

Kapitel 7

Äntligen satt vi på bilen på väg mot Skåne!

Alla var lika glada och uppjagade som Snuffe nu, efter den lilla incidenten, så att säga. Vi pratade glatt och började planera om vad vi skulle göra när vi kom fram, för ingen av oss hade en tanke på att just den här bilen kanske inte skulle till skåne.
-Jag vill åka till en stor, öppen grässlätt och bara ligga där i solen och kolla på molnen, sa jag och suckade glatt.
-Jag vill åka till ett äventyrscenter och klättra och hoppa och bara ha jätte kul, kontrade Snuffe med.
-Och jag vill åka till Lund och äta glass på ett litet mysigt café med Astrid, sa Danne drömmande. Och ja, såklart får ju ni också följ...
  Danne tystnade.
-Vad... började Snuffe, men tystnade även han. Båda två satt nu stumma och kollade nu på något bakom mig.
Jag vände mig om och kollade mig omkring och blev lika stum som dom.
  Vi var tillbaka där vi började. Vid min rabatt, vid Snuffes rabatt, vid Dannes (och Astrids) håla, vid Bettan Bladlus blad och vid Bengts korvkiosk. Vi var tillbaka på torget där vi bodde.
  Vi hörde en dörr smälla igen och såg kvinnan som körde bilen gå fram med ett paket till Bengt och bad han skriva på ett papper innan hon sedan började gå tillbaka till bilen.

DUNS

-Vad va de? Frågade Danne och jag i kör. Vart är Snuffe?
Snuffe hade svimmat och ramlat ner från bilen.
  Vi hoppade ner och sprang (eller kröp/krälade, vi är fortfarande insekter) fram till Snuffe.
-Snuffe? Snuffe?! Skrek jag och hoppade på Snuffe för att försöka få han att vakna (jag har fortfarande inga händer häller som jag kan skaka om insekter som svimmat med), men utan resultat.
-Vad ska vi göra?! Skrek jag åt Danne.
-Lugn, jag har en idé.
  Snuffe satte sig upp med en flämtning. Vi hade släpat han till en vattenpöl i närheten och hällt ett blad vatten över han för att försöka få han att vakna.
  Snuffe kollade först på oss, sedan runt omkring sig och sedan tillbaka på oss innan han sedan la sig ner igen och stirrade upp i himlen.
-Hur är de, kompis? Frågade Danne försiktigt.
  Inge svar.
  Danne och jag kollade på varandra, innan vi tillslut la oss ner vi också på varsin sida om Snuffe. De var fint väder ute. Solen sken och de enda som hördes var fåglarnas kvittrande och de avlägsna fräsande ljudet från Bengts korvar.
-Hörrni killar... började Snuffe
-Aa?
-De är väldigt långt ner till Skåne...
-Mm.
-Kan vi inte bara stanna här? Och kolla på molnen, ta en långpromenad och svänga förbi Bettan och kolla om hon har nått gott?
  Danne och jag utbytte ännu en blick och log.
-Självklart! Sa Danne och sträckte på sig och knippsade av ett grässtrå och stoppade i mungipan.
-De var inte menat att vi skulle ta oss till Skåne, sa jag.
-Inte idag iallafall! Svarade Snuffe.

Och där låg vi, en larv, en snytbagge, en ketchupflaska och en dyngbagge och planerade över hur vi, nästa sommar, skulle ta oss till Skåne. Men idag skulle vi bara ligga här, kola på molnen, ta en långpromenad och svänga förbi Bettan och kolla om hon har nått gott.