Always

Del 8

Connors perspektiv

-VAFAN HÅLLER NI PÅ MED SLÄPP NER HENNE??? Skrek jag mot Liam och hans gäng. De släppte ner Leah på golvet som låg som om hon var död.
-Det har inte du med och göra din engelskjäkel, svarade Liam stöddigt.
-Du gör i helvete inte sådär mot en tjej. Inte mot någon! Fattar du eller? Jag puttade in honom i väggen.
-Din idiot!

Han slog mig hårt i ansiktet, varpå jag slog honom i ögat. Sedan sparkade jag honom i skrevet så att han vände sig på mitten och kved. När han rätat på sig igen efter någon sekund slog han mig hårt i ögat, så att allt blev svart i några sekunder. Jag satte mig på knä och höll för ögat. När jag var på benen igen hade Liam och hans gäng redan gått. Jag sprang fram mot Leah, som fortfarande låg helt utslagen på golvet. Jag tog upp henne i min famn och började bära henne mot sjuksyster. Folk banade väg för mig medans jag gick genom de smala korridorerna. Leahs hår luktade honung och hennes andetag jordgubbar. Hennes hud var mjuk, men lite skrovlig av några sår. Jag gick med bestämda steg, men eftersom att sjuksyster låg ganska långt bort tog det ändå typ 5 minuter. När jag väl var framme gick jag in och sa till henne att Leah hade blivit nerslagen. Hon tog genast hand om henne och började tvätta såret hon hade på kinden.

-Det var bra att du kom, sa sjuksyster. Hon har många ärr på kroppen. Hon måste ha blivit utsatt för det här länge. Hon visade mig stora och små ärr lite här och var. Sen tog vi henne till vilorummet. Då började Leah vakna, och jag satte mig bredvid henne på soffan och höll i hennes hand.

-Hur mår du? Frågade jag.
-Lite yr men det är okej, svarade hon och tittade ner i marken och sen upp på mig. Vad har hänt med ditt öga? Och hur kom jag hit?
-Jag såg när Liam och hans gäng hade tryckt upp dig mot skåpet och hade börjat slå dig.
Jag funderade på vad jag skulle säga sen en stund.
-Jag sprang fram till dem för att kunna komma till dig, men jag blev slagen i ögat och vi började slåss, tills de lämnade dig kvar liggandes på golvet, sen bar jag dig hit. Det var vad som hände. Hon nickade.
-Hur länge har de mobbat dig så? Frågade jag oroligt.
-Äh-eh as-sså ett ta-g, stammade hon fram.
-Men du måste ju säga till om det!
-Jag vet, men jag vågar inte, sa hon.
-Vi kan göra det tillsammans?

Hon nickade och tittade ner i golvet igen. Hon var så himla söt. Jag satte mitt pekfinger under hennes haka och lyfte upp hennes ansikte, och våra ögon möttes. Hennes ögon var lika guldiga som en skatt eller Saharaöknens sand. De var helt otroliga. Sen började de ögonen fyllas med tårar. De rann nerför hennes kind och ner på hennes byxor som blev blöta. Jag kunde inte göra något annat än att krama om henne. När jag gjorde det kändes det som att allt runtom oss bara försvann, som om det bara var vi som fanns på hela jordklotet. Ingen som kunde stoppa oss. När vi släppte kramen pussade jag henne lätt på kinden och sträckte fram handen.

-Ska vi gå?

•••

När jag kom hem stack jag direkt upp på rummet. Jag lade mig i min säng och tänkte på Leah. Jag hade känslor för henne. Det var bara så det var. Hon hade det där extra. Det som gjorde att jag kände mig glad. Hon var som en eld som brann inuti mig, och den ville inte sluta. Och att alla var elaka mot henne gjorde att jag ville klå upp alla som kom nära henne. Efter ett tag så kom jag på vad jag skulle göra. Jag skulle bjuda ut henne på en dejt.Men hur? Jag var alldeles för osäker för att fråga henne själv, men om jag skrev ett brev? Ja! Det skulle funka! Direkt letade jag upp penna och papper och började skriva.

•••

Leahs perspektiv

Jag gick återigen genom de bruna portarna in till skolan. Men idag var jag inte ledsen eller rädd. Jag var glad. Jag skulle få träffa Connor. Han hade varit så himla gullig igår när han hjälpte mig. När jag kom fram till skåpen hittade jag en lapp på mitt skåp.Självklart, fler meddelanden. När jag öppnade lappen var det en lång text, skriven med vacker handstil, och jag började läsa.

"Leah. Jag är förälskad i dig. Du är som en eld som brinner i mig och gör mig hel. Ända sedan jag träffade dig kände jag att det var något speciellt med dig. Ditt bruna hår, dina guldiga ögon som man kan drunkna i vilken sekund som helst, och ditt leende, som skulle få vem som helst att le. Du är som en pusselbit jag alltid saknat, som en andra halva. Jag vill vara med dig och älska dig. Vill du gå ut med mig?

XOXO Connor.

-Så, vad säger du? Frågade Connors röst bakom mig.
-Ja, ja ja ja!!!! Skrek jag och hoppade i hans famn.

Hej hej! Idag var det jag som skrev, alltså Theodor! Detta var alltså det som hände i del 7, fast i Connors perspektiv❤️Jag blev faktiskt ganska nöjd med detta kapitel. Hoppas att ni också blev det! Kom ihåg att gärna dela och rösta på kapitlet. Då blir vi superglada! Fortsättning följer😘

//Theodor😘